Öster Om Vägen
Jag bor öster om en vind
Väster om ett källsprång
Mellan buller och brus
Min sång behöver ord
Som plantan i sin jord
Behöver näring och ljus
I en liten strimma sol
Far idéer och damm
En tomte tassar in
Och ett troll tittar fram
När stormen ryter i
Och dränker alla skira
Ord och röster
Jag önskar
Att det äntligen snart
Ska börja blåsa från öster
Det är dags igen att dra
Byta ut min oro
Mot idéer och bröd
Ett frö som börjat gro
Får inte lugn och ro
Förrän blomman är död
På denna sidan
Här kan det tyckas så skevt
Att ryckas upp av stormen
Och inte ha levt
Stormen har sitt hem här
Du och jag är bara
Jordens gäster
Jag önskar
Att det äntligen snart
Ska sluta blåsa från väster
Stormen kom från söder
När jag bodde granne
Med Decibella Bulleribång
Jag lystrade mot norr
Till grävmaskin och borr
Nånting måste hända
Vinden måste vända
För jag vill ha tillbaks
Min sång
Lyckan är en parantes
Längtan är en istid
Och varje sanning ett bloss
Fast vandringen är grå
Är vägen värd att gå
När ljuset kommer till oss
När jag glömde vem jag var
Gav mej drömmen en vink
Pusselbiten distraheras
Bort i en blink
Stormen blåser ut mitt ljus
Och skrämmer undan
Källans röster
Jag önskar
Att det äntligen snart
Ska börja blåsa från öster
Al Este del Camino
Vivo al este de un viento
Al oeste de un manantial
Entre ruido y estruendo
Mi canción necesita palabras
Como la planta en su tierra
Necesita nutrición y luz
En un pequeño rayo de sol
Van ideas y polvo
Un duende se desliza
Y un troll asoma
Cuando la tormenta ruge
Y ahoga todas las delicadas
Palabras y voces
Deseo
Que finalmente pronto
Comience a soplar desde el este
Es hora de nuevo de deshacerme
Cambiar mi preocupación
Por ideas y pan
Una semilla que ha germinado
No tendrá paz
Hasta que la flor esté muerta
En este lado
Aquí puede parecer tan torcido
Ser arrastrado por la tormenta
Y no haber vivido
La tormenta tiene su hogar aquí
Tú y yo solo somos
Invitados de la tierra
Deseo
Que finalmente pronto
Deje de soplar desde el oeste
La tormenta vino del sur
Cuando vivía al lado
De Decibella Bulleribång
Escuchaba hacia el norte
A la excavadora y la perforadora
Algo debe suceder
El viento debe cambiar
Porque quiero recuperar
Mi canción
La felicidad es un paréntesis
El anhelo es una era de hielo
Y cada verdad una llama
Aunque el camino sea gris
Vale la pena recorrerlo
Cuando la luz llega a nosotros
Cuando olvidé quién era
El sueño me dio una pista
La pieza del rompecabezas se distrae
En un parpadeo
La tormenta apaga mi luz
Y ahuyenta
Las voces del manantial
Deseo
Que finalmente pronto
Comience a soplar desde el este