Okända Djur
På de första löv som singlar sitter
Smådjur och det hörs ett evigt fnitter
De håller fast i lövens kanter
I vindens kast och de flesta är tanter
Men annars skulle löven inte gunga
De fnittrar mycket men kan inte sjunga
När det våta regnet faller hoppar
Smådjur upp på alla vattendroppar
De sticker hål på dropparnas hinna
Och säger skål och blir småningom stinna
Men annars skulle regnet inte plaska
De heter plur, kommer från aljaska
Om du tappar vanten uti skogen
Så såg du säkert aldrig vem som tog 'en
Ett litet djur bygger bo in i tummen
I ur och skur bor han där, heter lummen
Och lummen äter snart upp hela vanten
Blir utan bostad sen fram på vårkanten
Du tror inte på det här, eller hur?
Men visan handlar om okända djur
Många är långa och svåra att fånga
Många syns inte men finns ändå
Många är gula och fula och gröna
Och sköna och röda eller blå
Många är stora som hus eller så
Men de flesta är små, mycket små, mycket små
Du tror inte på det här, eller hur?
Men visan handlar om okända djur
Många är långa och svåra att fånga
Många syns inte men finns ändå
Många är gula och fula och gröna
Och sköna och röda eller blå
Många är stora som hus eller så
Men de flesta är små, mycket små, mycket små
I det första snöfallet tror alla
Att det bara flingor är som falla
Men det är fel för var tusende flinga
Är djuret silf, fast på det tror väl inga
Men småningom blir alla silfer slöa
Och i mars, sådär, så börjar det att töa
Det största djur som finns får väldig bråska
Var gång det drar ihop sig till åska
Han säger "åhh" och äter allt muller
Och därför så blir det mindre buller
Och därför finns det blixtar utan muller
Och djuret heter huller-om-buller
Det minsta djur som funnits var så litet
Så magert och så tunt och ruskigt slitet
Det var en fnill som var så svår att finna
Att en bacill kunde be den försvinna
Han var så liten att hans huvud värkte
Men glad ändå om någon honom märkte
Du tror inte på det här, eller hur?
Men visan handlar om okända djur
Många är långa och svåra att fånga
Många syns inte men finns ändå
Många är gula och fula och gröna
Och sköna och röda eller blå
Många är stora som hus eller så
Men de flesta är små, mycket små, mycket små
Criaturas Desconocidas
En las primeras hojas que caen
Pequeñas criaturas y se escucha un eterno risueño
Se aferran a los bordes de las hojas
En el vaivén del viento y la mayoría son ancianas
Pero de lo contrario las hojas no se balancearían
Ríen mucho pero no pueden cantar
Cuando la lluvia húmeda cae, saltan
Las criaturas sobre todas las gotas de agua
Pinchan la membrana de las gotas
Y brindan y eventualmente se embriagan
Pero de lo contrario la lluvia no chapotearía
Se llaman plur, vienen de aljaska
Si pierdes el guante en el bosque
Seguramente nunca viste quién lo tomó
Una pequeña criatura construye su nido en el pulgar
En todo tipo de clima vive allí, se llama lummen
Y lummen pronto se come todo el guante
Quedando sin hogar luego hacia la primavera
No crees en esto, ¿verdad?
Pero la canción trata sobre criaturas desconocidas
Muchas son largas y difíciles de atrapar
Muchas no se ven pero existen de todos modos
Muchas son amarillas y feas y verdes
Y hermosas y rojas o azules
Muchas son grandes como casas o así
Pero la mayoría son pequeñas, muy pequeñas, muy pequeñas
No crees en esto, ¿verdad?
Pero la canción trata sobre criaturas desconocidas
Muchas son largas y difíciles de atrapar
Muchas no se ven pero existen de todos modos
Muchas son amarillas y feas y verdes
Y hermosas y rojas o azules
Muchas son grandes como casas o así
Pero la mayoría son pequeñas, muy pequeñas, muy pequeñas
En la primera nevada todos creen
Que son solo copos los que caen
Pero están equivocados porque cada milésimo copo
Es la criatura silf, aunque nadie lo crea
Pero eventualmente todos los silfes se vuelven lentos
Y en marzo, así, comienza a derretirse
La criatura más grande que existe se pone muy nerviosa
Cada vez que se avecina una tormenta
Él dice 'oh' y se come todo el trueno
Y por eso hay menos estruendo
Y por eso hay relámpagos sin trueno
Y la criatura se llama huller-om-buller
La criatura más pequeña que ha existido era tan diminuta
Tan delgada y tan frágil y desgastada
Era un fnill tan difícil de encontrar
Que una bacteria podía hacerla desaparecer
Era tan pequeña que le dolía la cabeza
Pero feliz si alguien la notaba
No crees en esto, ¿verdad?
Pero la canción trata sobre criaturas desconocidas
Muchas son largas y difíciles de atrapar
Muchas no se ven pero existen de todos modos
Muchas son amarillas y feas y verdes
Y hermosas y rojas o azules
Muchas son grandes como casas o así
Pero la mayoría son pequeñas, muy pequeñas, muy pequeñas
Escrita por: Olle Adolphson