Balladen Om Det Stora Slagsmålet På Tegelbacken
I januari månad år nittonhundratre
Ett gäng av kungsholmsbusar på marsch man kunde se
Med pavan uti fickan och med lurporna på sne'
De var sura för de aldrig fick va' me'
Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör
Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt
Och samma kväll så samlades allt uppå Brunkeberg
Ett saftigt gäng som frusta Klaras öl och must och märg
Det var aldrig tal om kanske när de börja mucka gräl
De var sura för att allting var så fel
Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör
Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt
Det dånade om busarna som kom från Gamla Stan
Med åttiåtta söderkisar, grabbar hela dan
Och från Östermalm det tågades med schvung och svaj och spänst
Fast de var sura för de jämt fick gå längst
Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör
Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt
Och Tegelbacken tömdes raskt på slödder, böss och skarn
När busarna kom tågandes från alla håll i stan
Där låg den tom och tigande i månens vita ljus
Medan sången steg bland kåkar och bland hus
Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör
Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt
De stod vid Tegelbacken, de stod där man mot man
I månens bleka ljus, men ingen vågade sig fram
I fyra timmar hötte de och skrek från varsin gränd
Och sen så vände de på klacken och gick hem
Det var grabbarna från Eken, det var grabbar med kulör
Det var grabbarna som var på ett sjuhelvetes humör
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt
Men än idag med fasa talar man i Stockholms stad
Om hur busarna på Tegelbacken slogs tre dar å rad
Och med knogjärn och med påkar och med blodet rött och hett
Gick till Tegelbacken för att skipa rätt
La balada de la gran batalla en Tegelbacken
En el mes de enero del año diecinueve y tres
Un montón de kungsholmsbuses en la marcha se podía ver
Con el pavan en el bolsillo y con los auriculares en el sne'
Estaban enojados porque nunca llegaron a ser yo
Eran los chicos del Oak, eran los chicos del color
Eran los chicos los que estaban de un mal humor
Y con los nudillos y con los picos y con la sangre roja y caliente
Fue a Tegelbacken para dar la derecha
Y esa misma noche todo se reunió en Brunkeberg
Un manojo jugoso que frusta la cerveza de Klara y el mosto y la médula
Nunca se habló de tal vez cuando empiezan a pelear
Estaban enojados porque todo estaba tan mal
Eran los chicos del Oak, eran los chicos del color
Eran los chicos los que estaban de un mal humor
Y con los nudillos y con los picos y con la sangre roja y caliente
Fue a Tegelbacken para dar la derecha
Rugió sobre los autobuses que venían de la Ciudad Vieja
Con ochenta y ocho compañeros, chicos todo el día
Y desde Östermalm fue el tren con schvung y giro y la tensión
Aunque estaban cabreados porque siempre tenían que ir el más largo
Eran los chicos del Oak, eran los chicos del color
Eran los chicos los que estaban de un mal humor
Y con los nudillos y con los picos y con la sangre roja y caliente
Fue a Tegelbacken para dar la derecha
Y Tegelbacken fue vaciado rápidamente de basura, vainas y escasos
Cuando los autobuses llegaron tren de todos los lados de la ciudad
Allí estaba vacío y silencioso en la luz blanca de la luna
Mientras el canto se elevaba entre las casas y entre las casas
Eran los chicos del Oak, eran los chicos del color
Eran los chicos los que estaban de un mal humor
Y con los nudillos y con los picos y con la sangre roja y caliente
Fue a Tegelbacken para dar la derecha
Se pararon en Tegelbacken, se pararon allí hombre contra hombre
En la pálida luz de la luna, pero nadie se atrevió a seguir
Durante cuatro horas saludaron y gritaron desde cada callejón
Y luego se volvieron los talones y se fueron a casa
Eran los chicos del Oak, eran los chicos del color
Eran los chicos los que estaban de un mal humor
Y con los nudillos y con los picos y con la sangre roja y caliente
Fue a Tegelbacken para dar la derecha
Pero todavía hoy con horror la gente habla en la ciudad de Estocolmo
Acerca de cómo los chicos malos en Tegelbacken lucharon tres días seguidos
Y con los nudillos y con los picos y con la sangre roja y caliente
Fue a Tegelbacken para dar la derecha