Diamant Tarar
Vers 1:
Mitt liv är en multimediafil
Där jag sicksackar emellan ett kulregn, med en kursiverad stil
Din talang fastställs av rappande vänner
Å dom står runtom dig i plasthjälmar med klappande händer
Hiphop brukade vara min fru
I dagens läge är vi en hårsmån från kk
Jag är säkerligen salongsberusad
Jag är som ett höghus med paraboler, fast min balkong är utan
Så jag röker, som om det var 70-tal
Och sätter ner mina döda rosor i en sprucken vas
Jag är som en rymdvarelse
För jag rör mig fritt ifrån allt, och jag skiter i tyngdlagen serru
Så sluta nojja, ni vet vad som gäller
Jag skiter i glitter, ni skiter i lojalitet mot vänner
Vad är det ni menar demoner'?
Snart har jag bara ljuslågan tänd för och sterilisera nålen
Nu ställer ni era frågor om ditten och datten
Och ni ger folket en kanna som är gratis och dricker upp vattnet
Nu sitter du strax med salt som plåster på såren
Vem skålar för sig själv? det måste vara ågren
Refräng: (2x)
För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt
Vers 2:
Så se på mig som ett minne för livet
Vare sig jag skulle skära mig själv eller inte, slinter med kniven
Rycker på axlarna, och skjuter från höften
Och tillför ett ångerfyllt hjärta, till ett brutet löfte
En björntjänst gör ju ingen glad, omtöcknad
Försvinner jag sen som gör svensk in i ett fylleslag
Ni kan inte lära mig nåt, se på de duktiga proffsen
Och se på mig, uppspikad på korset
Jag har sagt vad jag vill, men ändå fått gliringar
Av amatörer som ändå bara finns i pop-tidningar
Jag är lugn och rizzlad, tar knatchen, tvungen att dricka bärsen
En härsken mun som sjunger på sista versen
Du begär en understöd, jag håller emot
Det har varit en jobbig tid med en fruktlös skörd och en torrperiod
Ur skuggan av nåt sämre, kliver jag ut
Och författar snabbt låten och spelar när livet tar slut
Jag är nog inte bäst, men jag får plus i kanten
Och en klapp på axeln av alla dessa gatumusikanter
Som oftast bara spelar så sjukligt fult
Medan jag tar ett bloss och löser min rubik's kub
Med en slutlig skruv
Refräng
Hehe, jag kan knappt bärga mig.
Att ge mig ut, och se universum
Genom ögat, på en synål
Skål för framtiden mannen (skål)
Vers 3:
Så nu beger vi oss av, på den här promenaden
Där sossar och moderater lotsar oss till domedagen
Jag ler åt det som har vart, och vinkar adjö
Har lovat att kunna skratta åt livet minst en gång innan jag dör
Fumlar, för att hitta avtryckaren till geväret
Och ser inte skogen, för att kalhygget är i vägen
Så ni blundar, och skyller på en ikon som mig
Kan man inte bli profet här, då rymmer jag hemifrån, ok?
Sen ser ni mig, gå på som en giljotin
Utan nån moral, med min ståltrådsfilosofi
Du tycker att ändamålet helgar medlen
Jag tycker att vi borde bränna bålen, och vända seglen
När allt jag har är en flott dröm och 12 och 90
Allt är så verkligt nu, men bortglömt imorgon bitti
Min sinnesstämning är ett spöregn på en kyrkogård
Ett underbarn som är ökänt, som en virituos
Ger vänsterhand för den högra, och en högerhand för den vänstra
Och målar vardagen, och du vill bara döda känslan
Så nu kan ingen frälsa dig
Och mår du inte dåligt av att jag försvinner
Så har du ändå aldrig älska mig
Så mår du inte dåligt, om att jag försvinner
Så har du ändå aldrig älska mig
Refräng: (2x)
För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt
Diamante Tarar
Verso 1:
Mi vida es un archivo multimedia
Donde zigzagueo entre una lluvia de balas, con un estilo cursi
Tu talento es determinado por amigos raperos
Y ellos te rodean con cascos de plástico aplaudiendo
El hip hop solía ser mi esposa
Hoy en día estamos a un paso de romper
Seguramente estoy ebrio de salón
Soy como un rascacielos con antenas parabólicas, pero mi balcón está vacío
Así que fumo, como si estuviera en los años 70
Y coloco mis rosas marchitas en un jarrón agrietado
Soy como un extraterrestre
Porque me muevo libremente de todo, y me importa un comino la gravedad
Así que deja de preocuparte, sabes cómo es
Yo paso de las luces brillantes, ustedes pasan de la lealtad hacia los amigos
¿A qué demonios se refieren?
Pronto solo tendré la llama encendida para esterilizar la aguja
Ahora hacen preguntas sobre esto y aquello
Y le dan al pueblo un jarro gratis y beben el agua
Pronto estarás con sal como curita en las heridas
¿Quién brinda por sí mismo? Debe ser una pena
Estribillo: (2x)
Porque no soy una efímera, escapo de ser atrapado con una red
Brindamos para perdonar, bebemos para recordar
Así que levanto mi copa por lo que ha sido
Derramo una lágrima de alegría por todos los que viven como siempre
Verso 2:
Así que mírame como un recuerdo de por vida
Ya sea que me corte o no, deslizo el cuchillo
Encogiendo los hombros, disparando desde la cadera
Y añadiendo un corazón arrepentido a una promesa rota
Hacer un favor no hace feliz a nadie, confundido
Desaparezco como un sueco en una borrachera
No puedes enseñarme nada, mira a los profesionales talentosos
Y mírame, clavado en la cruz
He dicho lo que quiero, pero aún así recibo indirectas
De aficionados que solo existen en revistas pop
Estoy tranquilo y relajado, tomo el porro, obligado a beber la cerveza
Una boca amarga cantando la última estrofa
Pides apoyo, yo me resisto
Ha sido un tiempo difícil con una cosecha infructuosa y una sequía
De la sombra de algo peor, salgo
Y escribo rápidamente la canción y la toco cuando la vida se acaba
Probablemente no sea el mejor, pero recibo elogios
Y una palmada en la espalda de todos esos músicos callejeros
Que generalmente tocan tan mal
Mientras fumo y resuelvo mi cubo de Rubik
Con un tornillo final
Estribillo
Jaja, apenas puedo esperar
Para salir y ver el universo
A través del ojo de una aguja
Brindemos por el futuro, amigo (brindemos)
Verso 3:
Así que nos vamos, en este paseo
Donde socialistas y moderados nos guían hacia el juicio final
Sonrío a lo que ha sido, y digo adiós
He prometido poder reírme de la vida al menos una vez antes de morir
Tropiezo, buscando el gatillo del rifle
Y no veo el bosque, porque la tala está en el camino
Así que cierras los ojos, y culpas a un ícono como yo
Si no puedo ser profeta aquí, entonces me escapo de casa, ¿ok?
Luego me ves, avanzar como una guillotina
Sin moral, con mi filosofía de alambre de púas
Piensas que el fin justifica los medios
Yo pienso que deberíamos quemar la hoguera y cambiar de rumbo
Cuando todo lo que tengo es un sueño grandioso y 12 y 90
Todo es tan real ahora, pero olvidado mañana por la mañana
Mi estado de ánimo es una lluvia torrencial en un cementerio
Un prodigio que es infame, como un virtuoso
Doy la mano izquierda por la derecha, y la derecha por la izquierda
Y pinto la cotidianidad, y tú solo quieres matar el sentimiento
Así que ahora nadie puede salvarte
Y si no te sientes mal porque desaparezco
Entonces nunca me has amado de todos modos
Así que si no te sientes mal porque desaparezco
Entonces nunca me has amado de todos modos
Estribillo: (2x)
Porque no soy una efímera, escapo de ser atrapado con una red
Brindamos para perdonar, bebemos para recordar
Así que levanto mi copa por lo que ha sido
Derramo una lágrima de alegría por todos los que viven como siempre