Utvandraren
[vers 1]
Jag lättar ankar och beger mig ut på djupt vatten
Papperet är dyrare än insidan på julklappen
Ett sorgset sinne, för alla sätt är vedertagna
Jag målar perfekta bilder, för sneda ramar
Sliter hårt för smutsfläcken jag älskar
Den dag ni siktar högt är luftskeppet fjättrat
Det här är inte för dem som känt mig innan detta
Korparna flyger och tornen syns när dimman lättar
Finns jämt, så skit i vilken dag ni väljer
Ville aldrig ha något hellre, än de ideal ni säljer
Jag kan ta alla synder för en hel planet
Vet jag lever, kan inte leva med det jag vet
Era stjärnor utav palett
Dags att ta undan vattnet och möta tjocka släkten
Jag lever nu och krockar med tid och rum
Kör krona eller klave och spottar i livets brunn
Softar i minimum, kan oftast va lite dum och seglar på erfarenhet
Bläcket i pennan brinner tills jag lämnar in den
Ni är välkomna hit, men glöm inte att stänga grinden
[refräng] x 2
Jag hade drömmar om att leka med vokalerna
Men lämnades med tystnaden som ekar i lokalerna
mår inte dåligt, kan ej dö av det vi inte vet
Sluta fiska när jag tömt min sjö på kreatvitet
[vers 2]
Jag knyter mina kängor och traskar över tundran
Undrar vart jag ska, snurrar flaskorna och blundar
Andas häftigt när jag ska sluta ögonen
Skakar av mig hugg i ryggen, hatar grus i snöbollen
Mörkret går upp ljus, ni lär er en i taget
Molnen hopas över kroppen, det blir säkert regn idag med
Snubblar lättare om man är redlöst packad
Plus att det går fort när man springer fram i nersförsbackar
Kritiker, låter dem löpa som hyndor
Och hejda inte livet, ni gråter för söta små rynkor
Och klättrar till jag inte törs gå ner, jag klarar mig
Håller ut tills endast mitt kött och ben är kvar av mig
Jag definieras av superlativen
Om det är en tolkningsfråga, säg du njuter av livet
Aldrig vart den som vänder kappan efter vinden
Spelar god kristen, som smäller klapparna på kinden
Starta diskussion och se själv att Johan vinner
Leta var du vill, för jag har ingen tronarvinge
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker
[refräng] x 2
[vers 3]
Jag står stilla, se på offren som leder er
Ni vill inte ha min värld, jag måste ta del av er
Försöker kubba, så rymmer ni ett ont öga
Jag komponerar en symfoni för tondöva
Simmar sedan runt jorden på första andetaget
Släckte solen med en pust, blev törstig så då drack jag havet
Allt kommer vara så här, morgon, middag, kväll
Tills jag tar mig till en väg och någon gång hittar hem
Förlorat allt, snart lyckas jag väl tappa stinget
Det är som en sanddyn som flyttar sig i takt med vinden
Hur en tunga utav sammet plus är smord i käften
Hittar mig på högsta berget väntandes på moderskeppet
Sådana som jag finns bakom allt det lätta
Även alla röstlösa har något att berätta
Ett avbrott för replik, ett slags skott i repris
Mina pusselbitar tas bort och sätts dit
Har skit upp hit, vadar i lera själv
Vägrar be om ursäkt för skadan är redan skedd
Och när jag väl ger upp, när inget går att ändra på
Drar vi alla stickan, så då sitter jag med längsta stråt
[refräng] x 2
El Emigrante
[verso 1]
Levanto anclas y me adentro en aguas profundas
El papel es más caro que el regalo de Navidad por dentro
Una mente triste, todos los caminos son convencionales
Pinto cuadros perfectos para marcos torcidos
Me esfuerzo por la mancha de suciedad que amo
El día que apunten alto, el dirigible está atado
Esto no es para aquellos que me conocieron antes de esto
Los cuervos vuelan y las torres se ven cuando se levanta la niebla
Siempre está, así que no importa qué día elijan
Nunca quise nada más que los ideales que venden
Puedo cargar todos los pecados por un planeta entero
Sé que estoy vivo, no puedo vivir con lo que sé
Tus estrellas de paleta
Es hora de drenar el agua y enfrentar a la densa familia
Estoy vivo ahora y choco con el tiempo y el espacio
Juego cara o sello y escupo en el pozo de la vida
Relajo al mínimo, a menudo puedo ser un poco tonto y navego con experiencia
La tinta en la pluma arde hasta que la entrego
Son bienvenidos aquí, pero no olviden cerrar la puerta
[estribillo] x 2
Tenía sueños de jugar con las vocales
Pero me quedé con el silencio que resuena en los locales
No me siento mal, no puedo morir por lo que no sabemos
Deja de pescar cuando he agotado mi lago de creatividad
[verso 2]
Atando mis botas y caminando sobre la tundra
Preguntándome a dónde ir, girando las botellas y cerrando los ojos
Respiro fuerte cuando cierro los ojos
Sacudo los golpes en la espalda, odio la grava en la bola de nieve
La oscuridad se ilumina, aprenden uno a la vez
Las nubes se acumulan sobre el cuerpo, seguramente lloverá hoy
Es más fácil tropezar cuando estás completamente ebrio
Además, es rápido cuando corres cuesta abajo
Críticos, déjalos correr como perros
Y no detengas la vida, lloras por pequeñas arrugas dulces
Y sigo escalando hasta que no me atrevo a bajar, me las arreglo
Aguanto hasta que solo quede mi carne y hueso
Me defino con superlativos
Si es una cuestión de interpretación, di que disfrutas de la vida
Nunca fui de los que cambian de opinión según la corriente
Actúo como un buen cristiano, que recibe palmadas en la mejilla
Inicia una discusión y verás que Johan gana
Busca donde quieras, porque no tengo heredero al trono
Una columna desgastada que no aguanta la presión
Tengo pensamientos sobre algo más grande, me importa poco lo que piensen todos
[estribillo] x 2
[verso 3]
Permanezco quieto, observo a las víctimas que los guían
No quieren mi mundo, debo participar en el suyo
Intento engañar, así que albergan un mal ojo
Compongo una sinfonía para los sordos
Luego nado alrededor de la Tierra en un solo aliento
Apagué el sol con un soplo, me dio sed así que bebí el mar
Todo será así, mañana, tarde, noche
Hasta que encuentre un camino y finalmente encuentre mi hogar
He perdido todo, pronto perderé el impulso
Es como una duna de arena que se mueve al ritmo del viento
Cómo una lengua de terciopelo más está engrasada en la boca
Me encuentro en la montaña más alta esperando la nave nodriza
Personas como yo están detrás de todo lo fácil
Incluso los sin voz tienen algo que contar
Una pausa para la réplica, una especie de repetición
Mis piezas de rompecabezas se quitan y se colocan
He traído mierda hasta aquí, chapoteo en el barro
Me niego a pedir disculpas porque el daño ya está hecho
Y cuando finalmente me rinda, cuando nada se pueda cambiar
Todos sacamos la paja, así que me quedo con la más larga
[estribillo] x 2