I Höstlig Dräkt
I ydesnårens huld du speglar furostam
Innerligt du strävar längs källmossen fram
I gryningsfrostens fägring så klar, så kall
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt
Ett vildmarkshymnariums fänslangde ton
Sträckes emot skogshuldad vitterstron
Septemberprakten gykker den lövtäckta bäck
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt
De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad
I skymningstiden famnas ditt rofyllde sel
Där videskuggor leker i ett skymlande skådespel
Nu töcken åter stiger ifrån bäckflödets härd
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt
När vinterliga slöjor sig sänker ned
Och vattenyten hårdnar av kölden så vred
Dock ännu oss du fägnar i islupen prakt
Ur höstlig dräckt, ur höstlig dräckt
De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad
De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad
En Vestimenta Otoñal
En la suave brisa reflejas la furia del otoño
Con fervor avanzas a lo largo del musgo del manantial
En la belleza del rocío del amanecer, tan clara, tan fría
En vestimenta otoñal, en vestimenta otoñal
Un himnario de la naturaleza salvaje entona
Recibiendo la corriente de la sabiduría del bosque
El esplendor de septiembre brilla en el arroyo cubierto de hojas
En vestimenta otoñal, en vestimenta otoñal
Diriges tu camino a través de los blancos velos de la niebla
Tu aliado es el viento que sopla
A lo largo de una pantanosa llanura
Brillas silenciosamente en la quietud
En el crepúsculo abrazas tu tranquila morada
Donde las sombras de los sauces juegan en un espectáculo sombrío
Ahora la niebla vuelve a subir desde el lecho del arroyo
En vestimenta otoñal, en vestimenta otoñal
Cuando los velos invernales descienden
Y la superficie del agua se endurece por el frío tan cruel
Aún nos deleitas con tu esplendor helado
Fuera de la vestimenta otoñal, fuera de la vestimenta otoñal
Diriges tu camino a través de los blancos velos de la niebla
Tu aliado es el viento que sopla
A lo largo de una pantanosa llanura
Brillas silenciosamente en la quietud
Diriges tu camino a través de los blancos velos de la niebla
Tu aliado es el viento que sopla
A lo largo de una pantanosa llanura
Brillas silenciosamente en la quietud
Escrita por: Otyg / Vintersorg