Skymningsdans
Han länge bevandrat den mångmila skog
Med sorgepinat sinne
Själavåndan hans livskälla tog
Sen år av mångfald hans tilltänta dog
Ensligheten och köld honom tärt
Hans vemodssjäl förstenas
Fördriven är drömmen som honom har närt
Fränder han lämnat, allt som han höll kärt
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder
Bland stammar som skådat den tärande höst
Går sagolika väsen
Skymningsdansen som skänker hans tröst
Nu lindras den smärta som tyngde hans bröst
I gryningstimman de älvtoner ljöd
I lömskhet evigt ljuda
De skola stiga mot himmelen röd
Skymningsdansen, den sorgbrutnes död
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder
Twilight Dance
He’s wandered long through the endless woods
With a heart full of sorrow
His soul’s torment took his life’s source
Since years of plenty, his loved ones have gone
Loneliness and cold have worn him down
His melancholic soul turns to stone
The dream that once nurtured him is now gone
Relatives he’s left, everything he held dear
Delicate voices enchant and warm his blood
Towards the streamlands, he smiles as he walks
Shadowless beings, beautiful as forest nymphs
In twilight, their songs emerge
Among the trunks that have seen the withering fall
Mythical beings roam
The twilight dance that brings him comfort
Now eases the pain that weighed on his chest
In the dawn hour, the fairy tones rang
In treachery, they echo forever
They shall rise to the red sky
The twilight dance, the death of the sorrowful
Delicate voices enchant and warm his blood
Towards the streamlands, he smiles as he walks
Shadowless beings, beautiful as forest nymphs
In twilight, their songs emerge