Skymningsdans
Han länge bevandrat den mångmila skog
Med sorgepinat sinne
Själavåndan hans livskälla tog
Sen år av mångfald hans tilltänta dog
Ensligheten och köld honom tärt
Hans vemodssjäl förstenas
Fördriven är drömmen som honom har närt
Fränder han lämnat, allt som han höll kärt
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder
Bland stammar som skådat den tärande höst
Går sagolika väsen
Skymningsdansen som skänker hans tröst
Nu lindras den smärta som tyngde hans bröst
I gryningstimman de älvtoner ljöd
I lömskhet evigt ljuda
De skola stiga mot himmelen röd
Skymningsdansen, den sorgbrutnes död
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder
Baile del Crepúsculo
Ha recorrido durante mucho tiempo el bosque de muchas millas
Con una mente llena de dolor
El tormento de su alma tomó su fuente de vida
Después de años de abundancia, lo que había ganado se perdió
La soledad y el frío lo han consumido
Su alma melancólica se petrifica
El sueño que lo alimentaba ha sido expulsado
Ha dejado atrás a sus seres queridos, todo lo que amaba
Voces tan delicadas lo hechizan y calientan su sangre
Hacia el paisaje del arroyo dirige sus pasos
Criaturas sin sombra, hermosas como los espíritus de los bosques
En la penumbra sus canciones se hacen presentes
Entre los troncos que han presenciado el otoño devastador
Caminan seres de cuento de hadas
El baile del crepúsculo que le brinda consuelo
Ahora alivia el dolor que pesaba en su pecho
En la hora del amanecer resonaron las melodías de los elfos
En la astucia eternamente sonarán
Ellos ascenderán hacia el cielo rojo
El baile del crepúsculo, la muerte del afligido
Voces tan delicadas lo hechizan y calientan su sangre
Hacia el paisaje del arroyo dirige sus pasos
Criaturas sin sombra, hermosas como los espíritus de los bosques
En la penumbra sus canciones se hacen presentes