Trollpiskat Ödemarksblod
Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror
I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod
På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror
De varsler ämner förslava män av styrka och mod
En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter
Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn
Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter
För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd
Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja
Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld
De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja
I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd
Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta
Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd
I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta
När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd
Sangre salvaje de la tierra desolada
Figura fantasmal en el amanecer invernal firme en los hombros
En las venas hierve lentamente la sangre salvaje de la tierra desolada
En la ladera de la montaña cubierta de escarcha se vislumbran las seductoras huldras
Que anuncian destinos para esclavizar a hombres de fuerza y valor
Una vista hermosa marcada por pantanos de montaña y acantilados
Donde los viejos abetos se extienden majestuosamente hacia el cielo
Cristales de nieve en ramas bañadas por el sol como diamantes de hielo
Para el viento bailan líricamente en una vista encantadora
A través del bosque y la tierra
Sobre charcos congelados
Con la punta de la lanza en alto busca su presa
A través del bosque y la tierra
Hacia el viento del norte tan fuerte
Donde los débiles encuentran una muerte tan rápida
La tierra recorrida por los sabios está vestida con un velo invernal desolado
Él observa en silencio las huellas de un mundo sobrenatural
Que se ven en la profunda nieve que permanecerá por mucho tiempo
En la tierra de la libertad pasional, el famoso hogar
Entre valles y crestas de montañas se dirige a buscar
Su presa cuya sangre teñirá de rojo el hielo
En tierras lejanas donde se escucha sonar la campana del alma
Cuando el frío ha cobrado su tributo, se comerá el pan del dolor
A través del bosque y la tierra
Sobre charcos congelados
Con la punta de la lanza en alto busca su presa
A través del bosque y la tierra
Hacia el viento del norte tan fuerte
Donde los débiles encuentran una muerte tan rápida