Skuggan På Åsen
En sorgsen skugga på åsen står, bland alla milsvida höjder
I trollskogs rötter han girigt når, men solen sällan skiner nöjder
Och ibland stenrösen strövar varg, man hör hur skepnaden ryter
En sång av tomhet så kusligt karg, i fjället glistnandet bryter
En dyster måne klädd i sorg, danar ner mot dunkla dalar
Ett allgångs--- mot den skyars borg, suckar tungt i nattens salar
Och fjärran stormar nu dånar hest, och vreda moln sig breder
Jag skådar landet dit mången rest, dit alla torpbäckar leder
Jag skådar landet dit mången rest, dit alla torpbäckar leder
La Sombra en la Colina
En una triste sombra en la colina se encuentra, entre todas las vastas alturas
En las raíces del bosque encantado él ansiosamente alcanza, pero rara vez el sol brilla complacido
Y a veces entre montones de piedras deambula el lobo, se escucha cómo la figura ruge
Una canción de vacío tan espeluznantemente árida, rompe el resplandor de la montaña
Una lúgubre luna vestida de tristeza, desciende hacia los oscuros valles
Un aullido--- hacia el castillo de las nubes, suspira pesadamente en los salones de la noche
Y lejanas tormentas ahora retumban fuerte, y nubes enojadas se extienden
Contemplo la tierra a donde muchos han ido, donde todos los arroyos de las granjas conducen
Contemplo la tierra a donde muchos han ido, donde todos los arroyos de las granjas conducen