395px

El sendero de los espíritus

Otyg

Vitterstigen

Gråklädda väsen som ögat sällan se,
nu vandrar i den köld som endast vinternatten ge
--- där vitterkvinna står
I solen --- sina vrår
Under jorden leva den mytomspunna ätt
Vakar över frostig mark som trolska natten klätt
Ordkarga lockrop med dimslöjor klädd
Och kalla grytter som på vitterstig blir ledd

En unger --- som tager --- vid vitterpräglad ---
Som efterträdd --- bonden hägnar in
De skogsbelägna bäckarna där bleka vårsol står
Kan du se den fagra skogsfrun tvaga sitt hår
--- den gamle --- när
Vid --- sorgen --- för evigt i ditt hjärta skär
När --- gammal led då hörs en klagosång
Då dystra röster varslar om för tidig undergång

På den --- de hägrat många år
Och ännu oss betraktar ifrån envist täta snår
Vid --- vi färdas ut och över ödslig mo
Den sol som skina skrider fram på evig gammal bro
De nedfallna löven med gula vindar yr
En falnande låga i höstens mörker pyr
I norrskenshimmelslyster, i natten kall och klar
Skall gamla folket vandra tills tiden sinat har

El sendero de los espíritus

Sereshabitantes vestidos de gris que rara vez el ojo ve,
ahora caminan en el frío que solo la noche invernal da
--- donde la mujer del bosque se encuentra
Bajo el sol --- en sus rincones
Bajo la tierra vive la familia mítica
Vigilando sobre la tierra helada que la noche encantada ha vestido
Llamados silenciosos con velos de niebla
Y cuevas frías que en el sendero de los espíritus son guiados

Un joven --- que sigue --- el rastro de los espíritus ---
Que sucederá --- el granjero encierra
Los arroyos del bosque donde el pálido sol primaveral brilla
Puedes ver a la hermosa dama del bosque lavando su cabello
--- el anciano --- cuando
En --- la tristeza --- se clava eternamente en tu corazón
Cuando --- viejo camino entonces se escucha un canto de lamento
Cuando voces sombrías advierten sobre una caída prematura

En el --- han anhelado por muchos años
Y aún nos observan desde los densos matorrales obstinadamente
Mientras viajamos hacia afuera y sobre la desolada ciénaga
El sol que brilla avanza sobre un antiguo puente eterno
Las hojas caídas giran con vientos amarillos
Una llama desvanecida brilla en la oscuridad del otoño
En el resplandor de las auroras boreales, en la noche fría y clara
El antiguo pueblo vagará hasta que el tiempo se haya agotado

Escrita por: