Förbannad Mark
En kylig vind, ett flammande svärd
Förvisade till nödens värld
Man på kvinna stödd
Att bruka jorden blir din dom
Till dess åldern tar sin rätt
Till dess stoft blir åter stoft, jord blir åter jord
Ät av frukten och döden dö så löd den Högstes ord
Barnsbörd och blomstring gav tröst i livets kamp
Spirande skörd, strålande sol, vatten klart som kristall
Dock återvände skuggan och minde om Adams fall
Kain stod häpen med en sten i sin hand
Och Abel låg livlös och kall
Tierra Maldita
En un viento frío, una espada ardiente
Desterrados al mundo de la necesidad
Hombre apoyado en mujer
Cultivar la tierra será tu condena
Hasta que la edad tome su curso
Hasta que el polvo vuelva a ser polvo, la tierra vuelva a ser tierra
Come del fruto y muere, así lo dictó la palabra del Altísimo
El nacimiento de hijos y la floración dieron consuelo en la lucha de la vida
Cosecha brotando, sol radiante, agua clara como cristal
Pero la sombra regresó y recordó la caída de Adán
Caín se quedó atónito con una piedra en su mano
Y Abel yacía sin vida y frío