Smeknamn
Vid grinden bland löven
fanns det tid över
Blåögda bleka men två
Du gav mig ett smeknamn
skrev det i din hand
i regnet som viskat dig våt
Så långt till marken men fallet är vårt
På bron över räcket
skyddar istäcket
Vattnet från iskalla år
Jag glömde mitt smeknamn
blektes ur din hand
och nysnön har gömt alla spår
så långt till marken men fallet är vårt
Ensam i gruset
bländad av ljuset
En andlös sekund är det du
Så minns jag mitt smeknamn
Viskar det tveksamt
Men dammet gör rösten så ful
Jag vet att framtiden är vår
Men jag saknar dig ändå
Tror du helst vill vara här
Men där går versionerna isär
Så långt till marken men fallet är vårt
Glöm bron och löven
allting är över
Det blir inte sommar i år
Utan mitt smeknamn
håller jag andan
Jag går mycket längre än så
så nära marken men faller ändå
Sobrenombre
En la reja entre las hojas
sobraba tiempo
Ojos azules pálidos pero dos
Me diste un sobrenombre
lo escribiste en tu mano
en la lluvia que te empapó
Tan lejos del suelo pero la caída es nuestra
En el puente sobre la baranda
protege el hielo
El agua de años helados
Olvidé mi sobrenombre
se desvaneció de tu mano
y la nieve reciente ha ocultado todas las huellas
Tan lejos del suelo pero la caída es nuestra
Solo en el polvo
deslumbrado por la luz
Un segundo sin aliento eres tú
Así es como recuerdo mi sobrenombre
Lo susurro vacilante
Pero el polvo hace que mi voz sea tan fea
Sé que el futuro es nuestro
Pero aún te extraño
Creo que preferirías estar aquí
Pero nuestras versiones difieren
Tan lejos del suelo pero la caída es nuestra
Olvídate del puente y las hojas
todo ha terminado
Este año no habrá verano
Sin mi sobrenombre
contengo la respiración
Voy mucho más lejos que eso
tan cerca del suelo pero aún caigo
Escrita por: J. Berg / P. Svennson