395px

Madera flotante

Peter LeMarc

Drivved

I stan dr jag r fdd, finns ett torg och en kiosk,
en kullerstensgata, och lven frss
Och mnskor som trampar, till en skitig fabrik,
dr den ena dan, r den andra lik
Och min pappa r dd sen i vras, han skrev inte ens vart han for,
men han kommer om natten, p en mnstrle,
rtt in genom fnstret, till pojkrummet , dr jag bor

Han sger, du och jag, vi r av samma sort
Var vi n r, lngtar vi alltid bort
Om livet r lven som lper s bred,
d r du och jag drivved, du och jag vi r drivved

I stan dr jag bor nu, dr bor en miljon,
hr finns kyrkor och slott, med tinnar och torn
Och mnskor som strmmar, tittar alltid lngt, lngt bort,
ingen mter ens blick, ingen avsljar ngot
Och min pojk ligger vaken till midnatt, han r rdd fr att somna in
S jag smyger mej ner, vid hans sida
Vi rknar himlens stjrnor, och jag stryker min hand mot hans kind

Jag viskar, du och jag

Det finns tv sorters mnniskor hr i vrlden
Dom som fr stjrnhimlen nr dom begr den
Och som med sjlvklarhet, tar fr sig var dag
S finns det dom som fr slss fr varje andetag
, lille konstnr, in knsliga sjl
Du vill f vrlden att skratta, men den har dej ihjl
Ett spel med mrkta kort, ett spel du aldrig kan vinna
Och denna sllsamma lngtan, r allt du ska finna

Du och jag

Madera flotante

En la ciudad donde nací, hay una plaza y un quiosco,
una calle empedrada, y el río fluye
Y personas que caminan, hacia una fábrica sucia,
donde un día es igual al otro
Y mi papá murió ayer, ni siquiera escribió a dónde iba,
pero viene por la noche, en un sueño,
entrando por la ventana, a mi habitación de niño

Él dice, tú y yo, somos de la misma madera
Donde sea que estemos, siempre anhelamos escapar
Si la vida es el río que fluye tan ancho,
entonces tú y yo somos madera flotante, tú y yo somos madera flotante

En la ciudad donde vivo ahora, hay un millón de personas,
aquí hay iglesias y castillos, con torres y almenas
Y personas que se apresuran, siempre mirando lejos, muy lejos,
nadie cruza miradas, nadie revela nada
Y mi hijo se queda despierto hasta la medianoche, tiene miedo de quedarse dormido
Así que me deslizo a su lado,
nosotros contamos las estrellas del cielo, y acaricio su mejilla

Susurro, tú y yo

Hay dos tipos de personas en este mundo
Los que alcanzan el cielo estrellado cuando lo tocan
Y que con naturalidad, se apropian de cada día
Luego están aquellos que luchan por cada aliento
pequeño artista, alma sensible
Quieres hacer reír al mundo, pero te está matando
Un juego con cartas marcadas, un juego que nunca puedes ganar
Y esta extraña anhelo, es todo lo que encontrarás

Tú y yo

Escrita por: