Skörden
En svag bris kittlar de gröna vidderna
Känslosamt över naturens fägring
Över de många blommor som i säregen prakt
vajar höljda i stolthet mot skyn
Ett smutsigt barn vandrar i dagdrömmen
lufsar i den klädda jordens nejd
Stövlar framåt och blom hon skördar
I tusental de ligga i hennes tusen korgar
Ur mullens moderliga värme de lyfts
Handlöst faller de ned i försummelse
Se nejder, hur de färgas röda av blod
Se nejder, hur de kvävs av otaliga tårar
Djupa sår skall med tiden få läkas
Likt tillit skall få väckas till liv
Det allra renaste skall få gro
Tillsammans med hopp, aktning och tro
Tusen tusen blommor skördas
Se nejder, hur de färgas röda
Tusen liv, tusen öden
Se nejder, hur de kvävs av tårar
Cosecha
Una suave brisa acaricia los verdes campos
Emocionada por la belleza de la naturaleza
Entre las muchas flores que en singular esplendor
se mecen orgullosas hacia el cielo
Un niño sucio camina en la ensoñación
patea en la tierra vestida de la región
Avanza y cosecha las flores que encuentra
En miles yacen en sus mil cestas
De la cálida madre tierra son elevadas
Caen sin control en el abandono
Mira cómo los campos se tiñen de rojo sangre
Mira cómo se ahogan en incontables lágrimas
Las heridas profundas con el tiempo sanarán
Como la confianza renacerá
Lo más puro brotará
Junto con la esperanza, el respeto y la fe
Mil mil flores son cosechadas
Mira cómo los campos se tiñen de rojo
Mil vidas, mil destinos
Mira cómo se ahogan en lágrimas