När du dör
Jag kastar jord på din kista
Jag har sett det är så man gör
Jag mumlar, undrar om gudarna
Som jag inte tror på hör
Jag viskar in i kudden
Vad var meningen med det här
Vi kunde väl lika bra återgått
Till att du fanns, till att du är här
Och om jorden jag kastade sku växa upp
Bli en gran ovan din grav
Så skulle de säga om hundra år
Aldrig att en gran ska huggas av
För där, ska de säga, är det bästa träd
Som den här stan nånsin har känt
Och så kan allt som en gång var du
Finnas kvar för de som kommer sen
Eller så hugger de ner dig ändå
Och gör pappersmassa i fabrik
Då skulle jag skriva brev med penna igen
Då ska jag skriva lyrik
Cuando mueras
Yo arrojo tierra sobre tu ataúd
He visto que así es como se hace
Murmuro, me pregunto si los dioses
A los que no creo escuchan
Susurro en la almohada
¿Cuál era el propósito de todo esto?
Podríamos haber vuelto
A cuando estabas, a cuando estás aquí
Y si la tierra que arrojé creciera
Se convirtiera en un pino sobre tu tumba
Dirían en cien años
Nunca se cortará un pino
Porque ahí, dirán, está el mejor árbol
Que esta ciudad haya conocido
Y así, todo lo que una vez fuiste
Permanecerá para los que vengan después
O tal vez te corten de todos modos
Y te conviertan en pulpa en una fábrica
Entonces escribiría cartas con pluma de nuevo
Entonces escribiría poesía