Framtidsutsikter
Länge leve misären
Min ledstjärna, mitt allt
Du glädjebringande vännen
I en värld annars menlös och kall
Kan du tar mig till havet hinsides haven
Till den plats bara vi två känner till
Där vi växer och frodas I tystnad
Utan andra, utan oss, utan allt
Likt en fyrtioårskris I tidig tjugoårsalder
Står det nu klart för mig att svaren de finnes I mitt blod
Den vätska som skall tömmas ür det hölje
Som försöker hålla samman min menlösa kropp
Och när döden greppar tag mig,
Smeker mig, och så omsorgsfullt vaggar mig till sömns
Ser jag världen som pånyttfödd
Folktom, söndertrasad och brungrå
Perspectivas futuras
Viva la miseria
Mi estrella guía, mi todo
Tú, amiga portadora de alegría
En un mundo de lo contrario insípido y frío
¿Puedes llevarme al mar más allá de los mares?
Al lugar que solo nosotros dos conocemos
Donde crecemos y prosperamos en silencio
Sin otros, sin nosotros, sin nada
Como una crisis de los cuarenta en la temprana veintena
Ahora me queda claro que las respuestas están en mi sangre
El líquido que debe drenarse del envoltorio
Que intenta mantener unida mi cuerpo insípido
Y cuando la muerte me atrape,
Me acaricie y me arrulle tan cuidadosamente hasta dormir
Veo el mundo como renacido
Desolado, desgarrado y grisáceo