Nio ekskogar gammal
Kyrkklockans klang ljuder över stad och fäboby
En mässande stämma når jättelid och sankmarksdy
Smälter in i lövskogens undersköna regnbågsfärg
Och tränger djupt in i trollens hälleberg
Där sover han, den gamle trollfar, i ljuvlig dröm
Väckes av en ljudvåg han minsann aldrig glömt
Förbannar ohednad, som väckt han ur hans dvala
En illfundig, vresig stämma nu ilsket talar:
"Nio ekskogar jag sett
växa upp och ruttna ned.
Skog och berg jag länge skött -
vakat över dal och hed.
Men aldrig att jag nånsin bett
att höra om en kristen sed.
När klangen, ohednad, har dött
Slumar jag åter i fred."
Ursinnigt rusar trollfar nedför bergets kam
Mulen är skyn där ovan då han skrider fram
Men ännu ekar dock kyrkklockans dova ljud
En vacker minnelse för de som skola be till Gud
I fulländad vrede greppar trollet klippblock stort
Siktar, tar sats och slungar så mot kyrkoport
Träflisor och sten nu virvlar under solen svag
Mäktigt krossas kyrka och kristendom idag
"Nio ekskogar jag sett
växa upp och ruttna ned.
Där råndans stämma ljuvligt ljöd -
hon som över skogen rår.
Men aldrig att jag nånsin bett
att höra om en kristen sed.
Nu klangen, ohednad, är död
Till mitt berg jag åter går."
En cirkel har slutits av sagofolkets styrka
Ett bittert nederlag för dem som himmeln dyrkar
Trolltyg åter råder över molnklätt land
Där kristen boning stod, nu enbart trolska vemodsband
El viejo bosque de los trolls
El sonido de las campanas de la iglesia resuena sobre la ciudad y la aldea
Una voz cantante llega a la montaña y a los pantanos
Se funde en los hermosos colores del arcoíris del bosque de hojas
Y penetra profundamente en la cueva de los trolls
Allí duerme él, el viejo padre troll, en un dulce sueño
Despertado por una onda de sonido que nunca olvidará
Maldice la falta de respeto que lo sacó de su letargo
Una voz maliciosa y gruñona ahora habla enojada:
'He visto nueve bosques de robles
crecer y pudrirse.
He cuidado de bosques y montañas durante mucho tiempo -
vigilando sobre valles y páramos.
Pero nunca he pedido
escuchar sobre una costumbre cristiana.
Cuando el sonido, la falta de respeto, haya desaparecido
volveré a dormir en paz.'
Furioso, el padre troll corre por la cresta de la montaña
El cielo está nublado arriba mientras avanza
Pero aún resuena el sordo sonido de las campanas de la iglesia
Un hermoso recuerdo para aquellos que rezan a Dios
Con ira perfecta, el troll agarra una gran roca
Apunta, se impulsa y la lanza hacia la puerta de la iglesia
Astillas y piedras giran bajo el débil sol
La iglesia y el cristianismo se destrozan poderosamente hoy
'He visto nueve bosques de robles
crecer y pudrirse.
Donde la voz del baile resonaba dulcemente -
la que gobierna sobre el bosque.
Pero nunca he pedido
escuchar sobre una costumbre cristiana.
Ahora que el sonido, la falta de respeto, ha muerto
vuelvo a mi montaña.'
Un círculo se ha cerrado por la fuerza de los seres de cuento
Una amarga derrota para aquellos que adoran el cielo
El engaño de los trolls reina nuevamente sobre la tierra cubierta de nubes
Donde una morada cristiana estaba, ahora solo hay lazos de melancolía mágica