När Allt Tystnar
Enslig stig går mot lundars fång
Upp till gläntan vid skogens bryn
Månen stiger nu ännu en gång
Dansar stillsamt upp mot skyn
Vinden avtar i kvällningens hand
Mojnar och lägger sig togligt ned
Mörkret sprids över trollbundet land
Ulven ylar på enslig hed
Månen splittras, nu syns blott halv
Ulvens jämmer det svinner bort
Ekot avtar i berggrundens valv
Natten tar över kvällningens lott
När allt tystnar blir landet som nytt
Dimman sveps över gran och bok
Lägger sitt täcke på djur och knytt
Omslutes uti töckendok
Cuando Todo Calla
En un sendero solitario hacia el abrazo de los bosques
Hacia el claro en el borde del bosque
La luna se eleva una vez más
Baila silenciosamente hacia el cielo
El viento disminuye en la mano del anochecer
Se calma y se acuesta tranquilamente
La oscuridad se extiende sobre la tierra hechizada
El lobo aúlla en la solitaria llanura
La luna se fragmenta, ahora solo se ve la mitad
El lamento del lobo se desvanece
El eco disminuye en las bóvedas de la montaña
La noche toma el relevo del anochecer
Cuando todo calla, la tierra se renueva
La niebla se desliza sobre los abetos y hayas
Coloca su manto sobre los animales y duendes
Envueltos en la neblina