När Allt Tystnar

Cuando Todo Calla

När Allt Tystnar

En un sendero solitario hacia el abrazo de los bosquesEnslig stig går mot lundars fång
Hacia el claro en el borde del bosqueUpp till gläntan vid skogens bryn
La luna se eleva una vez másMånen stiger nu ännu en gång
Baila silenciosamente hacia el cieloDansar stillsamt upp mot skyn

El viento disminuye en la mano del anochecerVinden avtar i kvällningens hand
Se calma y se acuesta tranquilamenteMojnar och lägger sig togligt ned
La oscuridad se extiende sobre la tierra hechizadaMörkret sprids över trollbundet land
El lobo aúlla en la solitaria llanuraUlven ylar på enslig hed

La luna se fragmenta, ahora solo se ve la mitadMånen splittras, nu syns blott halv
El lamento del lobo se desvaneceUlvens jämmer det svinner bort
El eco disminuye en las bóvedas de la montañaEkot avtar i berggrundens valv
La noche toma el relevo del anochecerNatten tar över kvällningens lott

Cuando todo calla, la tierra se renuevaNär allt tystnar blir landet som nytt
La niebla se desliza sobre los abetos y hayasDimman sveps över gran och bok
Coloca su manto sobre los animales y duendesLägger sitt täcke på djur och knytt
Envueltos en la neblinaOmslutes uti töckendok