Folksagan
Det tisslar och tasslar bland stenar och granar
Vitterfolk under ladugårdens grus
Urgamla seder om trolltyg banar
En lockande stämma i vindens sus
Sjörået seglar på nordrikets vatten
Strömkarlen spelar på vitan strand
Skälgastar prålar i mörkaste natten
Trollkonor, ledda av Den Ondes hand
Aftonrodnaden skimrar på himmeln
Varslar om nalkande ovädersstorm
Norrskenet brinner i midnattstimmen
Därunder tar mylingar mänsklig form
Iskalla regnet piskar i vinden
Mänsklig kropp kyls i ben och märg
Korpinnan stillsamt vakar i linden
Blickar upp emot trollkungens berg
Gråbleka bjäran av trollkärring liv skänkts
Tre droppar blod, ett dragväsen fötts
Draugvålnad i mörkan hav fallt och dränkts
Vid korsvägen har tre gastar mötts
Aftonrodnaden skimrar på himmeln
Varslar om nalkande ovädersstorm
Norrskenet brinner i midnattstimmen
Därunder tar mylingar mänsklig form
Ovädret bringar fram starkaste blåsten
Ett andetag likt ett omen om storm
Bara du ej vet vad dväljs under frosten
Vättefamiljens grymmaste form
Om natten hon rider dig, lömskaste maran
Förtrollar allt ifrån folk till fä
Folksagan danar grymvulna faran
Resar i stormen behöva ej lä
Lindormen runt sagoskatten sig ringlar
Från horgen höres galder och sejd
Aftonstjärnan i gryningen dignar
Älvalek över daggvuren nejd
La leyenda del pueblo
Susurros y movimientos entre rocas y pinos
Criaturas mágicas bajo la grava del granero
Antiguas costumbres de hechizos abren camino
Una voz seductora en el susurro del viento
El espíritu del mar navega en las aguas del norte
El duende toca en la orilla blanca
Los espíritus se pavonean en la noche más oscura
Brujas, guiadas por la mano del Mal
El resplandor del atardecer brilla en el cielo
Anunciando la tormenta que se acerca
La aurora boreal arde en la medianoche
Bajo ella, los espíritus toman forma humana
La lluvia helada azota en el viento
El cuerpo humano se enfría hasta los huesos
El cuervo vigila silenciosamente en el tilo
Mirando hacia la montaña del rey de los trolls
La pálida piel de la bruja troll ha sido dada vida
Tres gotas de sangre, un ser nacido de la bruma
El espectro en la oscuridad del mar ha caído y se ha ahogado
En la encrucijada se han encontrado tres espectros
El resplandor del atardecer brilla en el cielo
Anunciando la tormenta que se acerca
La aurora boreal arde en la medianoche
Bajo ella, los espíritus toman forma humana
La tormenta trae consigo el viento más fuerte
Un aliento como un presagio de tormenta
Solo tú no sabes lo que yace bajo la escarcha
La forma más cruel de la familia de los espíritus
Por la noche ella te cabalga, la más astuta pesadilla
Encantando todo, desde la gente hasta el ganado
La leyenda del pueblo baila con el peligro más cruel
En la tormenta, no necesitas temer
La serpiente alrededor del tesoro de la leyenda se retuerce
Desde la tumba se escuchan encantamientos y magia
La estrella de la tarde se desvanece en el amanecer
Juegos de hadas sobre el rocío en el valle