När Himlen Svartnar
Domedag nalkas, horisonten rämnar
Stormens grepp ingenting lämnar
Otyglad, kaotisk vrede
Den svarta dödens skede
En era av mörker, en era svart
Skyn kommer bli bestående matt
När himlen är svart av fördärv
Dagen svartnar, luften blir grå
En vinterstorm river allt som den når
Jorden tar sitt sista andetag
Innan den förtvinar i frostens sarkofag
Livet vek hädan för döden så diger
Gömd i tjälen för evigt och tiger
Dold under mark, stilla elegi
Dold under vargavinterns hårda regim
Som sliter och river och söndrar allting
Livet som var är nu ingenting
En era av mörker, en era svart
Skyn kommer bli bestående matt
När himlen är svart av fördärv
När vintern förvaltar sitt arv
När kylan blir dödens förvärv
När himlen är svart av fördärv
Cuando el cielo se oscurece
El día del juicio se acerca, el horizonte se quiebra
El agarre de la tormenta no deja nada
Una ira desenfrenada y caótica
La negra guadaña de la muerte
Una era de oscuridad, una era negra
El cielo se volverá permanentemente opaco
Cuando el cielo esté oscuro por la perdición
El día se oscurece, el aire se vuelve gris
Una tormenta invernal arrasa con todo lo que alcanza
La tierra exhala su último aliento
Antes de marchitarse en el sarcófago del hielo
La vida se desvaneció ante la muerte tan abundante
Escondida en el hielo para siempre y en silencio
Oculto bajo tierra, una elegía tranquila
Oculto bajo el duro régimen del invierno de lobos
Que desgarra y destruye y despedaza todo
La vida que fue ahora no es nada
Una era de oscuridad, una era negra
El cielo se volverá permanentemente opaco
Cuando el cielo esté oscuro por la perdición
Cuando el invierno administre su herencia
Cuando el frío se convierta en la adquisición de la muerte
Cuando el cielo esté oscuro por la perdición