Jag väntar...
Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida
Medan stjärnorna vandra och nätterna gå
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma
Och drömde om ett skälvande, gäckande skratt
Jag trodde jag såg den mest älskade komma
Genom skogen, över hedarna en snötung natt
Glatt ville jag min drömda på händerna bära
Genom snåren dit bort där min koja står
Och höja ett jublande rop mot den kära
Välkommen du, som väntats i ensamma år
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
Medan skogarna sjunga och skyarna gå
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå
Espero...
Espero junto a mi hoguera mientras las horas avanzan
Mientras las estrellas deambulan y las noches pasan
Espero a una mujer de lejanos caminos
La más querida, la más querida con ojos azules
Me imaginé una flor cubierta de nieve errante
Y soñé con una risa temblorosa y burlona
Creí ver a la más amada llegar
A través del bosque, sobre los páramos en una noche cargada de nieve
Felizmente quería llevar a mi soñada en mis brazos
A través de los matorrales donde mi cabaña se encuentra
Y elevar un grito jubiloso hacia la amada
¡Bienvenida tú, esperada durante solitarios años!
Espero junto a mi pila mientras las horas pasan
Mientras los bosques cantan y las nubes van
Espero a una viajera de lejanos caminos
La más querida, la más querida con ojos azules
Espero a una mujer de lejanos caminos
La más querida, la más querida con ojos azules