Omkring Tiggarn Från Luossa...
Omkring tiggarn från Luossa
Satt allt folket i en ring
Och vid lägerelden hörde de hans sång
Och om bettlare och vägmän
Och om underbara ting
Och om sin längtan sjöng han hela natten lång:
"Det är något bortom bergen
Bortom blommorna och sången
Det är något bakom stjärnor
Bakom heta hjärtat mitt
Hören — något går och viskar
Går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden
Den är icke riket ditt!
Jag har lyssnat till de stillsamma
Böljeslag mot strand
Om de vildaste havens vila har jag drömt
Och i anden har jag ilat
Mot de formlösa land
Där det käraste vi kände skall bli glömt
Till en vild och evig längtan
Föddes vi av mödrar bleka
Ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud
Slängdes vi på berg och slätter
För att tumla om och leka
Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud
Satt jag tyst vid hennes sida
Hon, vars hjärta var som mitt
Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo
Hörde jag mitt hjärta ropa 'Det du äger är ej ditt'
Och jag fördes bort av anden att få ro
Det jag älskar det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran
Och min rätta väg är hög och underbar
Och jag lockas mitt i larmet
Till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'
Följ mig, broder, bortom bergen
Med de stilla svala floder
Där allt havet somnar långsamt
Inom bergomkransad bädd
Någonstädes bortom himlen
Är mitt hem, har jag min moder
Mitt i guldomstänkta dimmor
I en rosenmantel klädd
Må de svarta salta vatten
Svalka kinder feberröda
Må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag
Och oändlig vedermöda
Led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull
Vid en snäckbesållad havsstrand
Står en port av rosor tunga
Där i vila multna vraken
Och de trötta män få ro
Aldrig hörda höga sånger
Likt fiolers ekon sjunga
Under valv där evigt unga barn
Av saligheten bo"
Alrededor del mendigo de Luossa...
Alrededor del mendigo de Luossa
Todo el pueblo se sentó en círculo
Y junto al fuego del campamento escucharon su canción
Sobre mendigos y caminantes
Y sobre cosas maravillosas
Y sobre su anhelo cantó toda la noche:
'Hay algo más allá de las montañas
Más allá de las flores y el canto
Hay algo detrás de las estrellas
Detrás de mi corazón ardiente
Escuchen — algo susurra
Va y me llama y ruega:
Ven con nosotros, porque esta tierra
No es tu reino!
He escuchado el suave
Golpear de las olas contra la orilla
He soñado con el descanso de los mares más salvajes
Y en espíritu he volado
Hacia la tierra sin forma
Donde lo más querido que conocimos será olvidado
A una salvaje y eterna añoranza
Fuimos engendrados por madres pálidas
De los dolores del parto surgieron nuestros primeros llantos
Fuimos arrojados a montañas y llanuras
Para rodar y jugar
Y jugamos a ser alces y leones, mariposas, mendigos y dioses
Me senté en silencio a su lado
Ella, cuyo corazón era como el mío
Con sus suaves manos arregló tiernamente nuestro hogar
Escuché a mi corazón gritar 'Lo que posees no es tuyo'
Y fui llevado por el espíritu a encontrar descanso
Lo que amo está más allá y oculto en la oscuridad lejana
Y mi verdadero camino es alto y maravilloso
Y en medio del bullicio soy tentado
A orar ante el Señor:
'Lleva toda la tierra, quiero poseer lo que nadie, nadie tiene!'
Sígueme, hermano, más allá de las montañas
Con los tranquilos y frescos ríos
Donde todo el mar duerme lentamente
Dentro de un lecho rodeado de montañas
En algún lugar más allá del cielo
Está mi hogar, tengo a mi madre
En medio de nieblas doradas
Vestida con un manto de rosas
Que las negras y saladas aguas
Refresquen mejillas febriles
Que estemos a millas de la vida antes de que amanezca por completo!
No era de este mundo
Y sufrí un dolor interminable
Por mi inquietud, incredulidad y por mi ardiente amor
En una playa de conchas
Se alza una puerta de rosas pesadas
Donde en reposo se descomponen los naufragios
Y los hombres cansados encuentran descanso
Nunca escuchadas canciones altas
Como ecos de violines cantan
Bajo bóvedas donde eternamente jóvenes niños
Habitan en la dicha'