Ingenting
så länge som jag kämpat utan att få nåt tillbaks.
ingenting som hjälper mej, har bara tomma ord kvar.
jag är inte värd ett dugg, inte luften som jag andas,
jag är ingenting längre, nej, inte för de andra.
jag sitter för mej själv och vill vara i min ensamhet,
ingen bryr sej om det för det finns ingen som vet.
dethär är smärta, av allra högsta grad,
jag vill bort härifrån, leva som du och ha det bra.
sover aldrig på natten, ligger ensam och tänker
på allt som har hänt, vad som ska hända dagen efter
jag vill ställa några frågor, 'hur lång är min livstid?'
misshandel och sorger, vad är det för ett liv?
är det så man ska leva för att vara en i mängden,
sån som ingen vill ha och en sån som ingen märker?
jag är krossad, jag har förlorat mej själv,
jag har förstört mej själv och allting igen.
som vanligt så känner jag att livet är hopplöst,
har det någon mening, för livet är meningslöst.
lyckan i mitt liv har jag glidit ifrån,
känns som att jag aldrig varit glad men som att smärtan kom igår.
jag fejkar mina skratt och jag försöker att le,
jag går ut och kollar runt mej men det finns ingenting att se.
jag har förstått att jag inte passar, inte ska vara här.
jag tittar ner emot marken, kanske finner lyckan där.
i will not make the same mistakes that you did
i will not let myself cause my heart so much misery
i will not break the way you did, you fell so hard
i've learned the hard way to never let it get that far
jag har försökt så många gånger, men nu har det gått för långt
tabletter hjälper inte, nej, ingenting sånt.
allt som jag behöver, det finns här framför mej,
men jag kan inte få det, jag kan aldrig få en ängel
kärlek och trygghet, det är allt jag begär
jag kommer aldrig glömma smärtan, jag lovar, jag svär.
jag är rädd för att leva, vågar inte träffa nån,
jag är rädd för att bli sviken och att allt ska börja om.
men det var inte jag som lekte en fucking jävla lek
med mej som en leksak och vapnet var kärlek.
förlorad kärlek vet vi alla hur det känns,
men resten av mitt liv kan man ta som ett skämt
för det kan knappast vara sanning att dethär är mitt liv,
det måste vara nån slags tanke som jag lever i.
dethär är sjukt, ni förstår inte ett skit.
jag önskar ljuset bara kunde hitta hit.
i will not make the same mistakes that you did
i will not let myself cause my heart so much misery
i will not break the way you did, you fell so hard
i've learned the hard way to never let it get that far
Nada
mientras he luchado sin recibir nada a cambio.
no hay nada que me ayude, solo palabras vacías quedan.
no valgo nada, ni el aire que respiro,
ya no soy nada, no, no para los demás.
estoy sentado solo y quiero estar en mi soledad,
nadie se preocupa porque no hay nadie que sepa.
esto es dolor, de la más alta categoría,
quiero irme de aquí, vivir como tú y estar bien.
nunca duermo por la noche, estoy solo y pienso
en todo lo que ha pasado, en lo que sucederá al día siguiente.
quiero hacer algunas preguntas, '¿cuánto dura mi vida?'
abuso y tristezas, ¿qué tipo de vida es esta?
¿así es como se debe vivir para ser uno más en la multitud,
uno que nadie quiere y uno que nadie nota?
estoy destrozado, me he perdido a mí mismo,
me he arruinado a mí mismo y todo de nuevo.
como siempre, siento que la vida es desesperanzadora,
¿tiene algún sentido, porque la vida es sin sentido?
la felicidad en mi vida se ha alejado de mí,
siento que nunca he sido feliz pero que el dolor llegó ayer.
fingo mis risas y trato de sonreír,
salgo y miro a mi alrededor pero no hay nada que ver.
he entendido que no encajo, no debo estar aquí.
miro hacia abajo, tal vez encuentre la felicidad allí.
no cometeré los mismos errores que tú hiciste,
no permitiré que mi corazón sufra tanto
no me romperé como tú, caíste tan fuerte
he aprendido de la peor manera a no dejar que llegue tan lejos.
he intentado tantas veces, pero ahora ha ido demasiado lejos,
las pastillas no ayudan, no, nada de eso.
todo lo que necesito está aquí frente a mí,
pero no puedo tenerlo, nunca podré tener un ángel.
amor y seguridad, eso es todo lo que pido,
nunca olvidaré el dolor, lo prometo, lo juro.
tengo miedo de vivir, no me atrevo a conocer a nadie,
tengo miedo de ser traicionado y que todo comience de nuevo.
pero no fui yo quien jugó una maldita jodida broma
conmigo como un juguete y el arma era el amor.
todos sabemos cómo se siente el amor perdido,
pero el resto de mi vida se puede tomar como una broma
porque difícilmente puede ser verdad que esta sea mi vida,
debe ser algún tipo de pensamiento en el que vivo.
esto es enfermizo, no entienden una mierda.
deseo que la luz pudiera llegar aquí.
no cometeré los mismos errores que tú hiciste,
no permitiré que mi corazón sufra tanto
no me romperé como tú, caíste tan fuerte
he aprendido de la peor manera a no dejar que llegue tan lejos