Misantropi och Död
Som en skugglös skepnad
Utan minsta skimmer af liv
Jag ser mig själv i avgrundens djup
Jag ser mitt mal
Där inget ljus nar
Pa platsen jag i mina drömmar sökt
Där ljuset inte överlever,
Vandrar min själ i evighet
Där blöder mitt sar för alltid
... För mästare svart
... För avgrund djup
Endast i döden jag kan finna ro
Misantropi och död
Livets kedjor kan ej längre mig halla
Aldrig mer skall ljuset pa mig tära
Misantropi och död
Min ära heter trohet
Äkta skönhet endast i döden kan finnas
Jag ser en nyans i mörkret
Där inga skuggor kastas
Och livet förvinat sen länge är
Sa som livet plagat mig
Skall döden er krossa
Döden är mitt allt, döden är min arvslott
Där porten open star,
Brinner änglar af himmelsk lust
Där ekar ropet om andlig tröst...
... Af tusen och ater tusen synders röst
Men ack, tystnad skaller mörta
... Ty er Gud är död
Misantrópico y Muerte
Como una figura sin sombras
Sin el más mínimo destello de vida
Me veo a mí mismo en las profundidades del abismo
Veo mi destino
Donde ninguna luz llega
En el lugar que en mis sueños he buscado
Donde la luz no sobrevive,
Mi alma camina eternamente
Donde mis heridas sangran por siempre
... Por el maestro oscuro
... Por la profundidad del abismo
Solo en la muerte puedo encontrar descanso
Misantrópico y muerte
Las cadenas de la vida ya no pueden retenerme
Nunca más la luz me consumirá
Misantrópico y muerte
Mi honor se llama lealtad
La verdadera belleza solo puede encontrarse en la muerte
Veo un matiz en la oscuridad
Donde no se proyectan sombras
Y la vida ha desaparecido hace mucho tiempo
Así como la vida me ha atormentado
La muerte los aplastará
La muerte es todo para mí, la muerte es mi herencia
Donde la puerta permanece abierta,
Ángeles arden en un éxtasis celestial
Donde resuena el grito de consuelo espiritual...
... De mil y una voces de pecados
Pero oh, el silencio retumba en la oscuridad
... Pues vuestro Dios está muerto