Den Röda Rosen
Du är röd som blodet röda, när det drivs av hjärtan unga,
röd som sanden, där miljonerna ha låtit sina liv.
Röd som unga, varma liljor, som för västerstormen gunga,
skälvande av livets kärlek under hatets hårda kniv.
Du är röd som vallmor röda, du är varm som trogna händer,
som pioners glans är glansen av de unga mörka blad.
Väx till jätte, lys och låga, du har fötts fast lik och bränder
Hölja marken och fast ångesten är gäst i varje stad.
Du är röd som elden röda och fast brännhett kronan glimmar
är du fredens ört till läkedom i mörkrets tunga år.
Du är lampan, som oss lyser under smärtans bittra timmar,
när ett hela jordens jämmerrop mot höga himlen går.
Och du lyser som av glädje mitt i tårarna och nöden,
och du glöder av förhoppning mitt i hungerdagar grå.
Du har glansen av en gudom, som kan frälsa ifrån döden,
framför hårt förtryckta skall du lik ett segertecken gå.
Se, en morgonglans skall skina över fällda, stilla lansar,
se, en morgon till en sol har den växt, din röda glöd.
Genom fridens tempelport och under vita tunga kransar
skall världen vandra sjungande, att Döden själv är död.
La Rosa Roja
Eres roja como la sangre roja, cuando es impulsada por corazones jóvenes,
roja como la arena, donde millones han dejado sus vidas.
Roja como jóvenes y cálidos lirios, que se balancean ante la tormenta del oeste,
temblorosos de amor por la vida bajo el duro cuchillo del odio.
Eres roja como amapolas rojas, eres cálida como manos leales,
como el brillo de los pioneros es el brillo de las jóvenes hojas oscuras.
Crece hasta ser gigante, brilla y arde, has nacido firme y ardiente
Cubriendo la tierra y aunque la angustia es huésped en cada ciudad.
Eres roja como el fuego rojo y aunque la corona brille ardientemente
eres la hierba de la paz para la curación en los años oscuros.
Eres la lámpara que nos ilumina en las amargas horas del dolor,
cuando el lamento de toda la tierra se eleva hacia el alto cielo.
Y brillas como de alegría en medio de las lágrimas y la necesidad,
y ardes de esperanza en medio de los días grises de hambre.
Tienes el brillo de una divinidad, que puede salvar de la muerte,
delante de la opresión severa caminarás como un símbolo de victoria.
Mira, un resplandor matutino brillará sobre lanzas caídas y silenciosas,
mira, una mañana se ha convertido en sol, tu ardor rojo ha crecido.
A través del portal del templo de la paz y bajo coronas blancas y pesadas
el mundo caminará cantando, que la Muerte misma está muerta.