Klockan Slår Sju I Sofia
Klockan slår sju i Sofia
och månen står kall upp i skyn
Från berget hörs skatorna skria
Nu far hon tillbaka till byn
Hon tar trapporna ner från sin gata
under stjärnornas blinkande spel
Men hon blinkar inte tillbaka;
Hon har nog med vartenda steg
Du kommer tillbaks, sa den gamle,
när hon dansade runt i hans rum
Du klarar dig nog, sa den andre,
och sen blev han tårögd och stum
Hur lycklig får människan vara
på en tom och öde perrong?
Hur lycklig får människan vara
över rälsens rullande sång?
Staden och natten och sorlet
Musiken och flickornas prat
Värmen från ljuset i taket
Allt var så underbart
Men vad gör det dig om jag lever
på en svart och utbrunnen vind?
Det kommer guld ur duschen i källaren,
och ibland en sjungande vind
På våren sjöng hon en solsång,
sen sjöng hon en annan om regn
Alla män visade vägen till framgång;
och den började i hennes säng
Hur tyst kan en människa vakna
naken i siden och guld?
Hur tyst kan en människa vakna;
i tårar fast solen står full?
Den sista var vacker och våldsam
Den sista var våldsam och kall
Hon fick en sommar på hispan,
och han fick ett halvår på Hall
Sen talade hon bara med katten,
tills katten fick nog och försvann
Vad gör det dig om jag sjunger om natten
om dom gråa vägarnas land
Klockan slår sju i Sofia
och månen står kall upp i skyn
Från berget hörs skatorna skria
Nu går hon tillbaka till byn
Hon tar trapporna ner från sin gata
under stjärnornas blinkande spel
Och hon blinkar faktiskt tillbaka,
och skrattar åt drömmarnas spel
Las siete en punto en Sofía
Las siete en punto en Sofía
y la luna fría en lo alto del cielo
Desde la montaña se escuchan los graznidos de las urracas
Ahora regresa al pueblo
Baja las escaleras desde su calle
bajo el parpadeo de las estrellas
Pero ella no parpadea de vuelta;
tiene suficiente con cada paso
Volverás, dijo el anciano,
cuando ella bailaba en su habitación
Te las arreglarás, dijo el otro,
y luego se puso lloroso y callado
¿Qué tan feliz puede ser una persona
en un andén vacío y desolado?
¿Qué tan feliz puede ser una persona
sobre el canto rodante de los rieles?
La ciudad y la noche y el bullicio
La música y el parloteo de las chicas
El calor de la luz en el techo
Todo era tan maravilloso
Pero ¿qué te importa si vivo
en un ático oscuro y quemado?
De la ducha en el sótano sale oro,
y a veces un viento cantarín
En primavera cantaba una canción al sol,
luego cantaba otra sobre la lluvia
Todos los hombres le mostraban el camino al éxito;
y comenzaba en su cama
¿Qué tan silenciosa puede despertar una persona
desnuda en seda y oro?
¿Qué tan silenciosa puede despertar una persona;
llorando mientras el sol brilla pleno?
La última fue hermosa y violenta
La última fue violenta y fría
Ella tuvo un verano en Hispania,
y él tuvo medio año en Hall
Luego solo hablaba con el gato,
hasta que el gato se cansó y se fue
¿Qué te importa si canto sobre la noche
sobre la tierra de los caminos grises?
Las siete en punto en Sofía
y la luna fría en lo alto del cielo
Desde la montaña se escuchan los graznidos de las urracas
Ahora regresa al pueblo
Baja las escaleras desde su calle
bajo el parpadeo de las estrellas
Y ella parpadea de vuelta,
y se ríe del juego de los sueños