Romeo I Stocksund
Fönstret är öppet, man kan höra alla beats
Det är så det är tänkt att dom ska hitta hit
Därute är det vinter, härinne tar den slut
Ändå sitter hon i fönstret och bara tittar ut
Tomteblossen vandrar ifrån mun till mun
Hon twistar den där spliffen, hennes ögon blir en brunn
Som vill möta det där vackra, det oväntade vilda
Och dom där svarta svarta ögonen som är så obegripligt milda
Här kommer gänget ifrån Flempan, alla stjärnorna från Söder
Dom har tagit Roslagsbanan upp till ofattbara höjder
Varje gatsten, varje träd, varje infart, varje vinthund
skriker: Stick tillbaka, ni hör inte hemma i Stocksund
Dom möttes i stan, dom kom och dansade på lava
Dom måste känna det igen, dom måste ha det där tillbaka
Hon och han i kylan den där vintern i det svarta
Och gatljusen som blinkar på den tysta tomma plattan
Stockholm sjöng...
Nu öppnar hon dörren till den vackra vita villan
Hon drar honom i armen det finns ingen tid att spilla
Han säger: Abow, här skulle hela släkten kunna bo
Hon drar upp honom till sitt rum och hon skiter i vad folk tror
Nästa morgon så flyger dom till Kungsan och vandrar
Inga hus, inga människor, inga skuggor, inga andra
Men två bleka gråa ögon råkar se dom under linden
När dom kysser sönder varandra i den kalla vintervinden
och Stockholm sjunger
Jag hörde det på radion
Hennes lillebrorsa skriker: Jävla blåsta negerhora
Hennes mamma viskar: Älskling skillnaderna blir för stora
Hennes pappa håller föredrag om skilda kulturer
Ni är som olika arter, älskling - se bara på djuren
Det är kris i släkten - att den flickan bara vågar
Men nu ska hon till collage - pappa drar i alla trådar
Hon ska bli all white suburbian, där dom vet hur man gör
För att hålla allting på plats från det man föds till man dör
Stockholm sjunger, Stockholm sjunger..
Fyra ögon blinkar upp mot stjärnorna på himlen
Dom vet att det som brinner är större än det som inte brinner
Dom känner pulsarna bulta tvärs igenom denna stan
Och att hela Stockholm sjunger sådär jävla underbart
April, april - häggen står i tidig blom
Hon sitter på plats 50 men plats 51 är tom
Han står på Stockholm Syd, plötsligt hör han rälsen sjunga
Han ser henne i fönstret och vet att tåg blev gjorda för dom unga
Stockholm sjunger, Stockholm sjunger, jag hörde det på radion farväl, farväl
Romeo en Stocksund
La ventana está abierta, se pueden escuchar todos los ritmos
Así es como se supone que deben llegar aquí
Afuera es invierno, adentro se acaba
Aun así, ella está sentada en la ventana y solo mira hacia afuera
Los cigarrillos pasan de boca en boca
Ella retuerce ese porro, sus ojos se convierten en un pozo
Que quiere encontrar esa belleza, lo inesperadamente salvaje
Y esos ojos negros tan incomprensiblemente suaves
Aquí viene la pandilla de Flempan, todas las estrellas del Sur
Han tomado el tren Roslagsbanan a alturas inimaginables
Cada adoquín, cada árbol, cada entrada, cada galgo
grita: Vuelve atrás, no pertenecen a Stocksund
Se conocieron en la ciudad, vinieron a bailar sobre lava
Deben reconocerlo, deben recuperarlo
Ella y él en el frío de ese invierno en la oscuridad
Y las luces de la calle que parpadean en la tranquila y vacía plaza
Estocolmo cantaba...
Ahora ella abre la puerta de la hermosa villa blanca
Lo arrastra del brazo, no hay tiempo que perder
Él dice: Abow, toda la familia podría vivir aquí
Ella lo lleva a su habitación y no le importa lo que piensen los demás
A la mañana siguiente vuelan a Kungsan y caminan
Sin casas, sin personas, sin sombras, sin otros
Pero dos ojos grises pálidos los ven bajo el tilo
Cuando se besan apasionadamente en el frío viento invernal
y Estocolmo canta
Lo escuché en la radio
Su hermanito grita: Maldita puta negra loca
Su mamá susurra: Querida, las diferencias son demasiado grandes
Su papá da una conferencia sobre culturas diferentes
Son como especies diferentes, cariño - solo mira a los animales
Hay crisis en la familia - que esa chica se atreva
Pero ahora va a la universidad - papá mueve todos los hilos
Ella se convertirá en una suburbana completamente blanca, donde saben cómo hacerlo
Para mantener todo en su lugar desde que naces hasta que mueres
Estocolmo canta, Estocolmo canta...
Cuatro ojos miran las estrellas en el cielo
Saben que lo que arde es más grande que lo que no arde
Sienten los latidos a través de esta ciudad
Y que todo Estocolmo canta tan maravillosamente
Abril, abril - el almez está en plena floración
Ella está en el asiento 50 pero el 51 está vacío
Él está en Estocolmo Sur, de repente escucha los rieles cantar
La ve en la ventana y sabe que los trenes fueron hechos para ellos, los jóvenes
Estocolmo canta, Estocolmo canta, lo escuché en la radio adiós, adiós