Den Hemlöses Klagosång
Ett brutet leende av sjukdom och frost
Insjunkna ögon, en blick helt tömd på hopp
Olycksbådande nätter hemsöker kroppens boning
Lämnar efter sig vaxartad och döende hud
Ständigt letandes, kravlandes på alla fyra fram
Stadens muller dränker den hemlöses klagosång
Sjunker djupare ner i detta becksvarta träsk
Fyll både buk och ven med sitt illbådande gift
De skall komma för att hemsöka och bryta ner
Varenda sista uns av mänsklighet skall förgås
Lämna kvar ett utmärglat och förtvinat skal
Bered nu ännu en namnlös och bortglömd grav
O Lamento do Sem-Teto
Um sorriso quebrado de doença e frio
Olhos fundos, um olhar completamente vazio de esperança
Noites sinistras assombram o corpo em sua morada
Deixando para trás uma pele cerosa e moribunda
Sempre buscando, rastejando em quatro patas
O barulho da cidade afoga o lamento do sem-teto
Afunda mais fundo nesse pântano negro
Enche tanto a barriga quanto a veia com seu veneno ameaçador
Eles virão para assombrar e derrubar
Cada último vestígio de humanidade irá se esvair
Deixando para trás uma casca magra e murcha
Prepare agora mais uma sepultura sem nome e esquecida