I det osynliga
Så var då resan slut,
jag tog av mig skorna och gick ut i natten.
Det föll en sten från mitt bröst,
jag känner en befriande tröst om natten,
i det osynliga...
Här finns en plats där jag kan vara.
Min låga kommer sakta tillbaka.
Du föll så lätt i mina armar, i det osynliga...
refrain:
Vi tar en dag i sänder,
vid horisontens ände,
där vi kan andas du och jag.
Vi tar en dag i sänder,
någonstans där allting vänder,
där vi kan andas du och jag.
Vi vadar ut i sommarnatten, ut i det osynliga.
Vilken lättnad för en man,
som alltid trott att tid är sand.
Man går så ofta trött och tung,
har svårt att finna något lugn.
Men i det osynliga,
Där förvandlas min all min skuld till aska,
en befriande stund.
Jag kan lämna allting bakom mej, i det osynliga...
refrain
Vi vadar ut i sommarnatten, ut i det osynliga.
Vi vadar ut i natten du och jag, ut i det osynliga.
refrain
Vi tar en dag i sänder,
vid horisontens ände,
där vi kan leka du och jag.
Vi vadar ut i sommarnatten, ut i det osynliga...
En lo invisible
Así que el viaje llegó a su fin,
me quité los zapatos y salí a la noche.
Una piedra cayó de mi pecho,
siento un consuelo liberador en la noche,
en lo invisible...
Aquí hay un lugar donde puedo estar.
Mi llama regresa lentamente.
Caíste tan fácilmente en mis brazos, en lo invisible...
estribillo:
Tomamos un día a la vez,
al final del horizonte,
donde podemos respirar tú y yo.
Tomamos un día a la vez,
en algún lugar donde todo cambia,
donde podemos respirar tú y yo.
Caminamos hacia la noche de verano, hacia lo invisible.
Qué alivio para un hombre,
que siempre ha creído que el tiempo es arena.
Uno camina tan a menudo cansado y pesado,
tiene dificultades para encontrar algo de paz.
Pero en lo invisible,
Ahí mi culpa se convierte en cenizas,
un momento liberador.
Puedo dejar todo atrás, en lo invisible...
estribillo
Caminamos hacia la noche de verano, hacia lo invisible.
Caminamos hacia la noche tú y yo, hacia lo invisible.
estribillo
Tomamos un día a la vez,
al final del horizonte,
donde podemos jugar tú y yo.
Caminamos hacia la noche de verano, hacia lo invisible...