Under tiden
Det stora havet svalkar mig
Där min värld slutar börjar en ny
Ur djupen reser sig bergen som gudar
I skymningen
Andarna har vaknat i leendets land
Jag hör hur dom viskar, viskar mitt namn
En sång från andra sidan
En värld utan slut
refrain:
Under tiden försvinner
Människor på vår jord
Som stjärnor på himlen
Tänds dom utan ord, utan ord
Tror du att vi kommer tillbaka?
Tror du att vi kommer tillbaka?
I ett tempel fyllt av rökelse och guld
Blev jag välsignad av en munk
En aning lättad, kände jag mig trygg
För en stund
Andarna har vaknat, dom ser oss nu
Där långt bortom tid och rum
Svävar dom nu
En sång från andra sidan
En värld utan slut
refrain
På smala stigar utan något ljus
I ett ljummet regn bland andarnas hus
En ström av mäniskor söker sig hem
Till det trygga igen
De tysta ropen får inga svar
De hjälplösa kryper in i sina skal
De enda hem de har är ruset som ännu finns kvar
refrain
Tror du att vi kommer tillbaka?
Tror du att vi kommer tillbaka?
Det stora havet svalkar mig
Där min värld slutar börjar en ny
Ur djupen reser sig bergen som gudar
I skymningen
Bajo el tiempo
El inmenso mar me refresca
Donde mi mundo termina, comienza uno nuevo
Desde las profundidades emergen las montañas como dioses
En el crepúsculo
Los espíritus han despertado en la tierra de la sonrisa
Escucho cómo susurran, susurran mi nombre
Una canción desde el otro lado
Un mundo sin fin
Estribillo:
Bajo el tiempo desaparecen
Personas en nuestra tierra
Como estrellas en el cielo
Se encienden sin palabras, sin palabras
¿Crees que volveremos?
¿Crees que volveremos?
En un templo lleno de incienso y oro
Fui bendecido por un monje
Un poco aliviado, me sentí seguro
Por un momento
Los espíritus han despertado, nos ven ahora
Allá lejos más allá del tiempo y el espacio
Flotan ahora
Una canción desde el otro lado
Un mundo sin fin
Estribillo
En estrechos senderos sin luz
En una lluvia tibia entre las casas de los espíritus
Un flujo de personas busca su hogar
Para sentirse seguros de nuevo
Los silenciosos gritos no obtienen respuestas
Los desamparados se refugian en sus caparazones
El único hogar que tienen es la embriaguez que aún queda
Estribillo
¿Crees que volveremos?
¿Crees que volveremos?
El inmenso mar me refresca
Donde mi mundo termina, comienza uno nuevo
Desde las profundidades emergen las montañas como dioses
En el crepúsculo