395px

La Dama en la Nieve de Marte

Tarja

Demanten På Marssnön

På drivans snö där glimmar
En diamant så klar
Ej fanns en tår, en pärla
Som högre skimrat har

Utav en hemlig längtan
Hon blänker himmelskt så
Hon blickar emot solen
Där skön den ses uppgå

Vid foten av dess stråle
Tillbedjande hon står
Och kysser den i kärlek
Och smälter i en tår

O, sköna lott att älska
Det högsta livet ter
Att stråla i dess solblick
Och dö, när skönst den ler!

La Dama en la Nieve de Marte

En la nieve del montón donde brilla
Un diamante tan claro
No había una lágrima, una perla
Que haya brillado más alto

De un anhelo secreto
Ella brilla celestialmente
Ella mira hacia el sol
Donde su belleza se ve ascender

A los pies de su rayo
Ella se queda adorando
Y lo besa con amor
Y se derrite en una lágrima

Oh, hermosa suerte amar
La vida más alta se muestra
Brillar en su mirada al sol
Y morir, cuando más hermosa sonríe!

Escrita por: Jean Sibelius, Josef Julius Wecksell