Sot
Rök nu sippra och en bolma ut
Frång högar av bräte och skatter
Himmelen kommer ned i Mörka moln
Medan vresiga flammor gör sitt dån
Domedagssjok jämte marken når
Solljuset. Det förgår
Och allt blir grått
Andas in hur allt friskt
nu smakar sjukt
För varje stön och pust
I ditt bröst
Kommer ljuset i tunneln allt mer
In i din sfär
Då luften smakar aska och sand
Och envetet med helvetisk pina
drar ditt liv att så sakteliga sina
ur djupen trummor slå dovt
När sprickor och lava nu all mark ta
Ett inferno från Jordens livmoder föds
Som korsar alla människors stig
Virvlande från upp och ned hän
Aska i oväder som snö så bränd
Hösten och vinter, vår och sommar
Äro ett då den-sista Årstiden
Allrådig blir
Grönskande träd och spirande glas
skinnande marmor och spiror
sunda kroppar och mätta magar
Hör nu en historia till från förr
Så avlägsen
Att Blanda sagor den må bo
Stanken milsvida sträcker sig
och lämnar inget där bi
svedda skorpor av en gång
böljande fält
nu vätta och tränkta
i kokande ruttet blod
det som nu ljuda
i dödens mäktiga lugn
Om någon återstod att det se
Där smärtan gått som befriare genom
över by och stad som en gång florade
Där döden tagit bort
All färg och sötma
Ingen bestå, bara döende glöd
och ruiner klädda i Sot!
Rök nu sippra och en bolma ut
Frång högar av bräte och skatter
Himmelen kommer ned i Mörka moln
Medan vresiga flammor gör sitt dån
Domedagssjok jämte marken når
Solljuset. Det förgår
Och allt blir grått
Andas in hur allt friskt
nu smakar sjukt
För varje stön och pust
I ditt bröst
Kommer ljuset i tunneln allt mer
In i din sfär
Då luften smakar aska och sand
Och envetet med helvetisk pina
drar ditt liv att så sakteliga sina
ur djupen trummor slå dovt
När sprickor och lava nu all mark ta
Ett inferno från Jordens livmoder föds
Som korsar alla människors stig
Virvlande från upp och ned hän
Aska i oväder som snö så bränd
Hösten och vinter, vår och sommar
Äro ett då den-sista Årstiden
Allrådig blir
Hollín
Rocío ahora se filtra y una nube surge
Desde montones de basura y tesoros
El cielo desciende en nubes oscuras
Mientras las llamas furiosas hacen su estruendo
El estruendo del día del juicio alcanza la tierra
La luz del sol. Se desvanece
Y todo se vuelve gris
Respira cómo todo lo fresco
ahora sabe a enfermo
Por cada gemido y aliento
En tu pecho
La luz en el túnel se acerca cada vez más
Dentro de tu esfera
Cuando el aire sabe a ceniza y arena
Y obstinadamente con un dolor infernal
tu vida se va desvaneciendo lentamente
los tambores profundos golpean sordamente
Cuando grietas y lava ahora toman toda la tierra
Un infierno nace del útero de la Tierra
Que cruza los caminos de todos los humanos
Girando de arriba abajo
Ceniza en tormentas como nieve quemada
Otoño e invierno, primavera y verano
Son uno cuando la última estación
Se vuelve omnipotente
Árboles frondosos y brotes de cristal
mármol reluciente y torres
cuerpos sanos y estómagos saciados
Escucha ahora una historia de antaño
Tan lejana
Que mezclar cuentos puede estar
El hedor se extiende por millas
y no deja nada a su paso
costras chamuscadas de una vez
campos ondulantes
ahora empapados y empapados
en sangre podrida hirviente
lo que ahora resuena
en la poderosa calma de la muerte
Si alguien quedara para verlo
Donde el dolor ha pasado como liberador a través
sobre aldea y ciudad que una vez florecieron
Donde la muerte ha eliminado
Todo color y dulzura
Nadie permanece, solo un resplandor moribundo
y ruinas vestidas de Hollín!
Rocío ahora se filtra y una nube surge
Desde montones de basura y tesoros
El cielo desciende en nubes oscuras
Mientras las llamas furiosas hacen su estruendo
El estruendo del día del juicio alcanza la tierra
La luz del sol. Se desvanece
Y todo se vuelve gris
Respira cómo todo lo fresco
ahora sabe a enfermo
Por cada gemido y aliento
En tu pecho
La luz en el túnel se acerca cada vez más
Dentro de tu esfera
Cuando el aire sabe a ceniza y arena
Y obstinadamente con un dolor infernal
tu vida se va desvaneciendo lentamente
los tambores profundos golpean sordamente
Cuando grietas y lava ahora toman toda la tierra
Un infierno nace del útero de la Tierra
Que cruza los caminos de todos los humanos
Girando de arriba abajo
Ceniza en tormentas como nieve quemada
Otoño e invierno, primavera y verano
Son uno cuando la última estación
Se vuelve omnipotente