Vansinnesvisan
Länge nog har era maskätna huvuden vilat på era veka axlar
En längtande känsla sprider sig I mina nävar och lustan brinner
Klinga stolt när ben möter stål, klinga stolt när sårsvetten droppar
Länge nog har du väntat på att skilja maskätna huvuden från veka axlar
Djävlar anamma
Svält och bedrövelse
Pest och förintelse
Död och förbannelse
Inga tårar skall era förvridna, blödadne, brutna kroppar väta
Ingen älskarinna, slaäkt eller frände vid era lik skall sörja
Ingen hjältars sal, ingen himmelsk fröjd när makter (na) (era) öden utmäta
Blott spott och spe era eftermälen färga
Era gravar är passande att smutsa med mitt avskräde
Era minnen är mina att bespotta med hat och hån
Inga goda ord om de döda minner, inga ljusa minnen omtalas
I mitt vansinne fann ni livets ruttna slut
La canción de la locura
Suficiente tiempo han descansado vuestras cabezas carcomidas en vuestros débiles hombros
Un sentimiento anhelante se extiende en mis puños y el deseo arde
Brilla con orgullo cuando los huesos encuentran el acero, brilla con orgullo cuando el sudor de las heridas gotea
Suficiente tiempo has esperado para separar cabezas carcomidas de hombros débiles
Demonios, maldita sea
Hambre y desolación
Peste y destrucción
Muerte y maldición
Ninguna lágrima deberá mojar vuestros cuerpos retorcidos, sangrantes, rotos
Ninguna amante, pariente o amigo llorará junto a vuestros cuerpos
Ningún salón de héroes, ningún gozo celestial cuando los poderes dicten vuestros destinos
Solo escupitajos y burlas teñirán vuestros legados
Vuestras tumbas son adecuadas para ensuciarlas con mis desechos
Vuestras memorias son mías para escupirles con odio y burla
Ninguna palabra amable sobre los muertos se recordará, ningún recuerdo brillante se mencionará
En mi locura encontraron el podrido final de la vida
Escrita por: Patrik Lindgren