Ångelstens Högborn
I en kvalmfylld andlig öken har jag sett dem gå
Drabbade av själasoten, hågloösa, med ilska I synen
Det är som sorgen aldrig skulle lämna deras ögon
Som om sinnet hade svarinat för evigt
Sammanträngda på ytor små
Lager pa lager (I boningar grå) I angestens högborg
Under jorden hastar de - jagande sökande: ingenting finnande
Varför stannar de aldrig upp?
Innan nuer fredliga gömma finner
I susandl lundar ivingas även ni till vila
Inte in stillsam undran - en rasande fråga
Varför stannar ni aldrig upp?
Oändlict upplyst - fär alltid höljd I mörker
Inga stjarnor ser lag lysa här
Vilka skalder dikta I denna dimma? Vilka malare sina verk här färgar?
Oändligt upplust - för alltid höljd I mörker
Inga stjarnor ser lag lysa här
Vilka malare sina verk här färgar?
Nobleza de Ångelsten
En un desértico y angustiante desierto espiritual los he visto caminar
Afectados por la peste del alma, sin rumbo, con ira en la mirada
Es como si el dolor nunca abandonara sus ojos
Como si la mente hubiera enloquecido para siempre
Apretados en espacios pequeños
Capa sobre capa (en moradas grises) en la fortaleza de la angustia
Bajo tierra corren apresurados - buscando sin encontrar nada
¿Por qué nunca se detienen?
Antes de encontrar un refugio pacífico
En bosques susurrantes también ustedes descansarán
No en silenciosa contemplación - una pregunta furiosa
¿Por qué nunca se detienen?
Infinitamente iluminados - siempre envueltos en oscuridad
Ninguna estrella brilla aquí
¿Qué poetas componen en esta neblina? ¿Qué pintores colorean sus obras aquí?
Infinitamente alegres - siempre envueltos en oscuridad
Ninguna estrella brilla aquí
¿Qué pintores colorean sus obras aquí?
Escrita por: Patrik Lindgren