Mot Helgrind
En dag ska jag söndra
Och skingra deras själar I eld
En dag ska jag härska
Och lämna som kött på markens gräs
När svedande lågor dragit förbi
Jag stå levande på askan
Betvingande varje ömsint tanke
Markens törst skall släckas av blod
Mot helgrind I öst de vandrar på led
Utför jordens rand de stupar
Må den farled som mynnar I slutligt fördärv
Bli sist ut I den usla flockens färd
Ovan stoft, ovan jord, ovan rike av död
Mitt stridsrus mot världsträdet spirar
När vårt vrak I haven nu sänkas
Skall allt rämna och allt skall förgås
Vi skall alla den hamn lämna
Där vi av salta vindar pinats
Alla ska bryta den våg
Som närt själens bränningar
Då man tro på ljus och ande
Tror jag på vinter och fejd
Stackars ensamma väsen
I en värld utan skönhet
Hacia Helgrind
Un día voy a desgarrar
Y dispersar sus almas en fuego
Un día voy a gobernar
Y dejar como carne en la hierba del suelo
Cuando las llamas ardientes hayan pasado
Permaneceré vivo sobre las cenizas
Dominando cada pensamiento tierno
La sed de la tierra será saciada con sangre
Hacia Helgrind en el este caminan en fila
Hacia el borde de la tierra caen
Que el camino peligroso que desemboca en la perdición final
Sea el último en el miserable viaje de la manada
Sobre el polvo, sobre la tierra, sobre el reino de la muerte
Mi frenesí de batalla hacia el árbol del mundo brota
Cuando nuestro naufragio en los mares ahora se hunda
Todo se romperá y todo se desvanecerá
Todos dejaremos ese puerto
Donde hemos sido atormentados por los vientos salados
Todos romperán la ola
Que ha alimentado las llamas del alma
Cuando uno cree en la luz y el espíritu
Yo creo en el invierno y la lucha
Pobres seres solitarios
En un mundo sin belleza