Vindöga
Ur fragment från livet som sveps förbi
Hör de ylande minnenas virvlande
Insup så odören av de fallna
Förena luft med ljuden från förtvinande kropp
Kärr och gyttja varda en enslig grav
Lera som med likstelhet snart förenas
Flockandet av larver, maskar och flugor
Bekräftelsen av domen från klagande korpars sång
Virvlande och rytande stormliar I vitögat skymta
Ingen värdig jordfästning nalkas
Blott ett insomnande till förruttnelsens bris
Förnimmelse av livstempo som stillats
Omsider släppa tag och ur dvala lämna in
Stilla vila I evig slummer
Ett minne blott upplöses I tid
Köttets lämning, skinnflådd blödande föda
Under vindens klagande ton, pågår så omvandling till jord
Vindöga - förblindad emot hopp, mot liv, mot nåd
I motvind förgäves vandrat, från födelse till död
Ojo de Viento
Desde fragmentos de la vida que pasan volando
Escucha los aullidos de los recuerdos revoloteando
Inhala el hedor de los caídos
Uniendo el aire con los sonidos de cuerpos marchitos
Los pantanos y el fango se convierten en una tumba solitaria
El barro que pronto se une con rigidez cadavérica
El enjambre de larvas, gusanos y moscas
La confirmación del juicio del canto de los cuervos que se quejan
Revuelta y rugiente, las tormentas se vislumbran en el ojo blanco
Ninguna sepultura digna se acerca
Solo un adormecimiento ante la brisa de la descomposición
Sensación de ritmo vital que se detiene
Finalmente soltar y salir de la letargia
Descanso tranquilo en un sueño eterno
Un recuerdo se disuelve en el tiempo
Los restos de la carne, alimento desollado sangrante
Bajo el lamento del viento, la transformación a tierra continúa
Ojo de Viento - cegado ante la esperanza, la vida, la gracia
En vano ha caminado contra el viento, desde el nacimiento hasta la muerte