Låt Nr 92
[Vers 1]
Så jag satt och språka med min broder det var sent i oktober
O vi kom fram till att lidandet var idéernas moder
O skapandes motor brinner bäst med skeva metoder
O orden vi sa blandades väl med stereons toner
O eviga diskussioner de bara fortsätter
Finns det nåt vi inte löser bara bordlägg det
Hursomhelst så mynna analysen ut i att
Det tusen miljoner stjärnor som lyser ut inatt
Om så många ljuspunkter finns har mörkret ett värde
Kanske stor lärdom ligger i de största besvären
Kanske det priset kanske inte värt att pruta på
Kanske hela idén är att vi ska njuta så
[Refräng]
Jag tror nog att vi vet hur d ska gå till men kanske inte vågar
O tänker alltför mycket men fastnar i samma låda
Men tillfällen till lycka råder det fan ingen brist på
Men ljus och mörker går väl ihop det kan ingen kringgå
[Vers 2]
Senare nästa kväll blev jag uppringd av Arne
Han sa att vi måste fortsätta uppvigla barnen
Det hela handlar bara om inställning och vilja
Att tämligen chilla bara blåsa vänliga vindar
När jag kort därefter stötte på min storebror Måns
Sa han att svaret e precis där, va tror du gå loss
Så när du sitter där med hål i själen tappat tron och låtit vägen
Väga ner dig alltför mycket och vågorna verkar slå ihjäl en
Häng inte för mycket läpp för lyckan är lätt
Men du måste själv gripa tag i den, den sticker direkt
Men det enkla är ju svårare, och svårast är jag själv
Men jag ska luta mig tillbaka, bara njuta av min kväll
[Refräng]
[Vers 3]
Jag vill skrika viva livet jag lever i fria tider
Om 50 år vill jag sitta där och le åt mina bilder
Trots saker jag borde gjort och det jag fuckat up stort
Får inte köra bil så jag har tjackat busskort
Jag har långt ifrån fru o e en bra bit från barn
O tar gärna avstånd från att ta mitt ansvar
Visst e jag tillfredställd men d e tillfälligt
Jag kanske måste ställa in min inställning
För jag väljer sällan mellanting väljer emellertid
Mellan ting medan ny information-tion väller in
För olika mänskor samma tankenötter o knäcka
Har jag sett det har jag läst det har jag hört det berättas
Att livet ja det är nånting man spenderar och inte sparar på
Själen visar vägen o kroppen ja den vill bara gå
Kroppen ja den vill bara gå, kroppen ja den vill bara gå
Kroppen ja den vill bara gå
[Refräng]
[Brygga]
Ska du steppa, steppa framåt, så ta det så ta det ditåt
Ska du steppa, steppa framåt, så ta det så ta det ditåt
Ska du steppa, steppa framåt, framåt, ta det, ta det ditåt
Ska du steppa, steppa, så steppa, så steppa, steppa framåt, framåt
Canción Nro. 92
[Verso 1]
Así que estaba hablando con mi hermano tarde en octubre
Y llegamos a la conclusión de que el sufrimiento es la madre de las ideas
Y el motor de la creación arde mejor con métodos torcidos
Y las palabras que dijimos se mezclaron bien con los tonos del estéreo
Y las discusiones eternas simplemente continúan
Si hay algo que no podemos resolver, simplemente déjalo de lado
De todos modos, el análisis se traduce en que
Las mil millones de estrellas que brillan esta noche
Si hay tantos puntos de luz, la oscuridad tiene un valor
Quizás la gran lección está en los mayores problemas
Quizás ese precio, quizás no vale la pena regatear
Quizás toda la idea es que debemos disfrutar así
[Estribillo]
Creo que sabemos cómo hacerlo, pero quizás no nos atrevemos
Y pensamos demasiado pero quedamos atrapados en la misma caja
Pero no hay escasez de momentos felices
Pero la luz y la oscuridad van de la mano, nadie puede evitarlo
[Verso 2]
Más tarde esa noche, Arne me llamó
Dijo que debemos seguir motivando a los niños
Todo se trata solo de actitud y voluntad
Relajarse y soplar vientos amigables
Cuando poco después me encontré con mi hermano mayor Måns
Dijo que la respuesta está justo ahí, ¿qué crees que sucede?
Así que cuando estés ahí con un agujero en el alma, perdiendo la fe y dejando que el camino
Te pese demasiado y las olas parezcan golpearte
No te desanimes demasiado, la felicidad es fácil
Pero debes agarrarla tú mismo, se va directo
Pero lo simple es más difícil, y lo más difícil soy yo mismo
Pero me recostaré, solo disfrutaré de mi noche
[Estribillo]
[Verso 3]
Quiero gritar viva la vida que vivo en tiempos libres
En 50 años quiero sentarme y reír viendo mis fotos
A pesar de las cosas que debería haber hecho y de las que he arruinado
No puedo conducir, así que he comprado una tarjeta de autobús
Estoy lejos de tener esposa y estoy lejos de tener hijos
Y prefiero alejarme de asumir mi responsabilidad
Sí, estoy satisfecho pero es temporal
Quizás deba cambiar mi actitud
Porque rara vez elijo algo intermedio, elijo, sin embargo
Entre cosas mientras la nueva información fluye
Para diferentes personas, los mismos rompecabezas por resolver
He visto, he leído, he escuchado que se cuenta
Que la vida, sí, es algo para gastar y no para guardar
El alma muestra el camino y el cuerpo solo quiere seguir
El cuerpo solo quiere seguir, el cuerpo solo quiere seguir
El cuerpo solo quiere seguir
[Estribillo]
[Puente]
Si vas a avanzar, avanza, ve hacia allá
Si vas a avanzar, avanza, ve hacia allá
Si vas a avanzar, avanza, avanza, ve hacia allá
Si vas a avanzar, avanza