Lika Barn Avvika Bäst Del 2
[Vers 1]
Jag e inte den som e den, jag e den andra
Vi har försökt vara vänner med varandra
Jag sa väl att jag ringer dig när jag har tid
Det handlar om mer än bara vi
Ja, man har ett liv, vilket jag råkar ha
Jag pallar inte bråka idag
För jag sitter i studion, vet inte riktigt
När jag kommer hem men e de så viktigt?
Men kärlek på riktigt e en börda
Men jag lovar jag kommer hem innan lördag
Det e känslor som får en att vilja mörda
Att en tar emot den andra servar
Det e en härva nedsänkt i en sörja
Så mycket mer än vad vi tänkt i början
För känslosamma saker som detta måste hanteras på
ett delikat maner annars kanske det rinner flera år
innan vi inser hur det borde va
Inget problem vi stöter på är för stort o klara av
För stort o klara av
[Refräng]
Jag trodde det skulle bli bättre när
Men situationen har försämrats avsevärt
O du vet, att jag visst förstår
Att en av oss måste gå
Jag trodde enda kravet var att bli kär
Men relationshantering blir maktbegär
O jag vet, att kopplingen har lossnat så
Jag tror att en av oss måste gå
[Vers 2]
Jag skulle bäddat sängen, det var min tur att tvätta
O jag diskar sällan, jag slingrar mig ur allt detta
Jag tror vi lider av prioriteringsdissonans
Verkar som i vårt vardagsliv det inte finns romans
Jag vill påminna dig om var jag står nånstans
Jag spelar in det så jag får det fram
För det e sällan jag får en syl i vinden
O uu pekar på mig med ett kyligt finger
Hur kan allting vara mitt fel älskling?
Ta din tid babe, sitt ner tänk till
Som vi lever e inte mänskligt
Vi byter skriken och viskar vänligt
För du och jag är mer än vad, vi lugnar ner o ser det bra
Jag ser ju inga nederlag, vi lämnar oss ifred ett tag
Vi gräver ju vår egen grav, så jag flyttar till Medelpad
Det e bättre än att upprepa scenariot som sker idag
[Refräng]
[Vers 3]
Det e svårt att förlåta när någon har långa minnen
Det e så enkelt men vi lyckas ändå krångla till det
O blir invirade i intrigerna
O det e knappast nåt som leder vidare
Vidare anser väl jag att det gått för långt
Jag tror vi båda fått nåt av sånt
Om och om tusen och en gång går det
Jag säger nånting och du missförstår det
O tilliten försvann för längesen
Nu kollar du min telefon och mitt MSN
Nämligen svartsjuka brukar jag ljuga
Allt slutar alltid med att du tjurar
Så till din prins dyker upp på sin vita häst
Borde lika barn avvika bäst
Lika barn avvika bäst
Jag drar som ett bloss på min cigarett
O jag har inte mycket att lägga till
Men det e väl bäst att vi träffar vem vi vill.
(O vi tar inga steg tillbaka
Det kvittar hur bitterljuvt segern smakar)
O ja?. O ja?
[Refräng]
Niños Iguales se Desvían Mejor Parte 2
[Verso 1]
No soy el que soy, soy el otro
Hemos intentado ser amigos el uno del otro
Te dije que te llamaría cuando tuviera tiempo
Se trata de algo más que solo nosotros
Sí, uno tiene una vida, que casualmente tengo
No tengo ganas de pelear hoy
Porque estoy en el estudio, no sé realmente
Cuándo volveré a casa, ¿es tan importante?
Pero el amor real es una carga
Pero prometo que volveré a casa antes del sábado
Son sentimientos que te hacen querer matar
Que uno reciba mientras el otro sirve
Es un lío sumergido en un charco
Mucho más de lo que pensamos al principio
Para asuntos tan emocionales como este deben manejarse de
una manera delicada, de lo contrario puede pasar varios años
antes de que nos demos cuenta de cómo debería ser
Ningún problema que enfrentemos es demasiado grande para superar
Demasiado grande para superar
[Estribillo]
Pensé que todo mejoraría cuando
Pero la situación ha empeorado considerablemente
Y sabes, que entiendo
Que uno de nosotros debe irse
Pensé que el único requisito era enamorarse
Pero la gestión de relaciones se convierte en deseo de poder
Y sé, que la conexión se ha perdido
Creo que uno de nosotros debe irse
[Verso 2]
Debería haber hecho la cama, era mi turno de lavar
Y rara vez lavo los platos, me escabullo de todo esto
Creo que sufrimos de disonancia de prioridades
Parece que en nuestra vida cotidiana no hay romance
Quiero recordarte dónde estoy parado
Lo grabo para que quede claro
Porque rara vez tengo una oportunidad
Y tú me señalas con un dedo frío
¿Cómo puede ser todo mi culpa, cariño?
Tómate tu tiempo, siéntate y piensa
Cómo vivimos no es humano
Cambiamos gritos y susurros amigables
Porque tú y yo somos más de lo que, nos calmamos y lo vemos bien
No veo derrotas, nos dejamos en paz por un tiempo
Cavamos nuestra propia tumba, así que me mudo a Medelpad
Es mejor que repetir el escenario que ocurre hoy
[Estribillo]
[Verso 3]
Es difícil perdonar cuando alguien tiene memoria larga
Es tan simple pero aún así logramos complicarlo
Y nos enredamos en las intrigas
Y apenas algo que nos lleva adelante
Creo que hemos ido demasiado lejos los dos
Creo que ambos hemos recibido algo de eso
Una y otra vez mil veces sucede
Digo algo y tú lo malinterpretas
Y la confianza desapareció hace mucho tiempo
Ahora revisas mi teléfono y mi MSN
La verdad es que suelo mentir por celos
Todo termina siempre con que te enojes
Así que hasta que tu príncipe aparezca en su caballo blanco
Deberían los niños iguales desviarse mejor
Niños iguales se desvían mejor
Fumo mi cigarrillo como una bocanada
Y no tengo mucho más que agregar
Pero es mejor que veamos a quien queramos
(Y no damos pasos atrás
No importa cuán agridulce sepa la victoria)
¿Oh sí?. ¿Oh sí?
[Estribillo]