Flunitrazepam
Jag föddes liten och blå, precis som en människa
Jag skapades av, ett team av de främsta hjärnorna på Hoffman la Roche i Schweiz
som hellre ville tjäna en slant, än gjorde nått åt AIDS
Min uppgiften löd, du ska få folk å sova om man tar dig ska det känns som om man fått en gåva
Så de packade ner mig, och alla mina bröder, och skeppa oss ut till alla som behövde
Till slut så hamna vi på, en hylla på ett sjukhus
Varningen sa blanda oss och du får ett sjukt rus, men när vi skrevs ut var det till en ensam själ
Som bar på en krossad dröm om att få leva väl, hon slets ihjäl kunde knappt försörja sin son
Fattigdomen var ett faktum som höjde nivån
Både stress och oro som höll henne vaken, hon tiggde till doktorn om han kunde göra nåt åt saken
Och doktorn sa är det svårt, ja då tar du två så hamna jag där stående i hennes badrumsskåp
Dom kallar mig en sövare
Dom kallar mig bedövare
Och säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig ty jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Och kvinnan hade en son, han var väl sexton
Även han med problem, eller så sa rektorn
Han fick bara skäll, (öh) inget vänligt prat
Han var dum han var lat, det var ett ständigt tjat
Och sonen var trött, och önskade helst av allt att fly
Men rektorn va sträng, och sa han hade fel attityd
Han fick bottenbetyg, han var stökig och bråkig
Han rökte i smyg, och han skötte sig dåligt
Hans kassa självkänsla, växte till hat
Rektorn tog näven i bordet och sa kom ej tillbaks
Rektorn ringde hem till Jens mamma med detsamma
Och berättade bland annat att han var mäktigt förbannad
Så mamma behöver nu äta två av mina blå bröder
För att få det gå över hon står, och gråter och blöder
Vid badrumsskåpet, med Rohypnollådan i handen
Hon tappa den på golvet det var där sonen fann den (ey yo)
Sonen vaknar tidigt och går in på dasset
Han hittar mig på golvet, och sköljer ner mig med vatten
Han stapplar in i köket, och hittar mammas vodka
Han dricker allt han orkar, så förbannat korkat
För jag och spriten blandas i magen så rakt upp i hjärnan
Jag börjar få honom att känna sig svag och avskärmad
Han tittar sig i spegeln, men hans ögon är blanka
Han försökar å fatta men får rätt grötiga tankar
Nu känns det som hatet han bär på kommer explodera
Han resonerar, allt är bara rektorns fel, att han är så jävla förbannad
Känner sig helt förtappad han plockar fram en kniv och han försöker gå men han vacklar
Han trillar ihop råkar, sticka kniven i magen
Mamman hör ljudet och springer ut i köket yrvaken
Hon gallskriker högt nog att höras i Schweiz
Ironiskt att det krävs så lite att förstöra sig själv
Dom kallar mig en sövare
Dom kallar mig bedövare
Och säljer mig och sväljer mig jag är en riktig dödare
Alla vill ha mig för jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Alla vill ta mig glömma bort sina problem
Men jag vet för jag förvandlar era hjärtan till sten
Men ni vill ha mig ty jag är så populär
Ingen är billigare på gatan än roppen är
Så bara glöm dina problem, jag gör ditt hjärta till en sten
Och vill du fly så bara ta, för jag är billigast i stan
Och jag har flera många namn, jag söver ner ert långa land
Så glöm bort allting som e bra, om de e mig som du vill ha (ha, ha, ha)
Flunitrazepam
Nací pequeño y azul, justo como un humano
Fui creado por un equipo de las mentes más brillantes en Hoffman la Roche en Suiza
que preferían ganar dinero, que hacer algo por el SIDA
Mi tarea era, hacer que la gente duerma, si te toman, se sentirá como un regalo
Así que me empacaron, junto a todos mis hermanos, y nos enviaron a todos los que lo necesitaban
Al final, terminamos en un estante en un hospital
La advertencia decía que nos mezclaran y tendrías un fuerte subidón, pero cuando nos recetaron fue para un alma solitaria
Que cargaba un sueño destrozado de vivir bien, ella estaba destrozada, apenas podía mantener a su hijo
La pobreza era un hecho que elevaba el nivel
Tanto el estrés como la preocupación la mantenían despierta, ella le rogaba al doctor que hiciera algo al respecto
Y el doctor dijo que si era difícil, entonces toma dos, así que terminé allí, de pie en su gabinete de baño
Me llaman un somnífero
Me llaman un anestesiante
Y me venden y me tragan, soy un verdadero asesino
Todos me quieren porque soy tan popular
Nadie es más barato en la calle que yo
Todos quieren tomarme para olvidar sus problemas
Pero sé que convierto sus corazones en piedra
Pero ustedes me quieren porque soy tan popular
Nadie es más barato en la calle que yo
Y la mujer tenía un hijo, él tenía unos dieciséis
También con problemas, o eso decía el director
Solo recibía regaños, (eh) nada de charlas amigables
Era tonto, era perezoso, era una constante molestia
Y el hijo estaba cansado, y deseaba más que nada escapar
Pero el director era estricto, y decía que tenía una actitud equivocada
Obtuvo calificaciones bajas, era desordenado y peleador
Fumaba a escondidas, y se portaba mal
Su baja autoestima creció hasta el odio
El director golpeó la mesa y dijo que no volviera
El director llamó de inmediato a la mamá de Jens
Y le contó, entre otras cosas, que estaba muy enojado
Así que mamá ahora necesita tomar dos de mis hermanos azules
Para que se le pase, ella está, llorando y sangrando
Frente al gabinete de baño, con la caja de Rohypnol en la mano
La dejó caer al suelo, fue allí donde el hijo la encontró (ey yo)
El hijo se despierta temprano y va al baño
Me encuentra en el suelo, y me enjuaga con agua
Tambalea hacia la cocina, y encuentra la vodka de mamá
Bebe todo lo que puede, tan estúpidamente
Porque yo y el alcohol se mezclan en el estómago y directo al cerebro
Empiezo a hacer que se sienta débil y desconectado
Se mira en el espejo, pero sus ojos están vacíos
Intenta comprender pero sus pensamientos son confusos
Ahora siente que el odio que lleva dentro va a explotar
Razona, todo es culpa del director, que está tan malditamente enojado
Se siente completamente perdido, saca un cuchillo y trata de irse pero se tambalea
Se derrumba accidentalmente, clava el cuchillo en el estómago
La mamá escucha el ruido y corre a la cocina aturdida
Grita tan fuerte que se escucha hasta en Suiza
Irónicamente, se necesita tan poco para autodestruirse
Me llaman un somnífero
Me llaman un anestesiante
Y me venden y me tragan, soy un verdadero asesino
Todos me quieren porque soy tan popular
Nadie es más barato en la calle que yo
Todos quieren tomarme para olvidar sus problemas
Pero sé que convierto sus corazones en piedra
Pero ustedes me quieren porque soy tan popular
Nadie es más barato en la calle que yo
Así que solo olvida tus problemas, hago que tu corazón se convierta en piedra
Y si quieres huir, solo tómame, porque soy el más barato de la ciudad
Y tengo muchos nombres, adormezco a lo largo de tu país
Así que olvídate de todo lo bueno, si soy lo que quieres (ja, ja, ja)