Framtidsplaner
jag såg mig på tv idag
jag såg mig om 20 år på stan idag
jag såg min gravsten idag
jag har sett hela mitt liv idag
vi är åtta miljoner här
alla lever på samma sätt
födas, jobba, dö - fördelat på 70år
men vi är för slöa för att tänka på sånt
jag såg tusen människor idag
jag såg tusen jag
jag såg tusen dig
ingen såg mig
men ingen av oss log mot varann
vi var tusen pers som fort måste fram
alla satt vi i samma båt
med samma tankar, liv och språk
vi var formade av en stor maskin
som gjorde sig herre över våra liv
i maskinen fanns bara en form
den trycker i oss dess moral och norm
avarter vill den inte veta av
nej, allt ska vara ett stort jävla jag
jag såg mig själv idag
mitt eget ansikte 20år äldre
jag talade med mitt vuxna jag idag
det var svårt för jag gav inga svar
jag blev rädd för mig själv idag
jag ville aldrig vara annat än ett barn
men vi var alla lika grå idag
alla mina vänner och jag
idag ville jag gråta högt
men i den grå massan håller man käft
jag såg min gravsten idag
graven tillhörde ett barn
någon som hellre dog ung
än blev vuxen, grå och dum
Planes futuros
Vi en la televisión hoy
Vi en la calle hoy, en 20 años
Vi mi lápida hoy
He visto toda mi vida hoy
Somos ocho millones aquí
Todos viviendo de la misma manera
Nacer, trabajar, morir - distribuido en 70 años
Pero somos demasiado perezosos para pensar en eso
Vi mil personas hoy
Vi mil 'yo'
Vi mil 'tú'
Nadie me vio
Pero ninguno de nosotros sonrió a los demás
Éramos mil personas que tenían prisa
Todos estábamos en el mismo barco
Con los mismos pensamientos, vida y lenguaje
Fuimos moldeados por una gran máquina
Que se hizo dueña de nuestras vidas
En la máquina solo había una forma
Que nos inculca su moral y normas
No quiere saber de desviaciones
No, todo debe ser un maldito 'yo'
Vi mi propio rostro hoy
Mi propia cara 20 años mayor
Hablé con mi yo adulto hoy
Fue difícil porque no di respuestas
Me asusté de mí mismo hoy
Nunca quise ser otra cosa que un niño
Pero todos éramos igual de grises hoy
Todos mis amigos y yo
Hoy quería llorar en voz alta
Pero en la masa gris uno se calla
Vi mi lápida hoy
La tumba pertenecía a un niño
Alguien que prefería morir joven
Que volverse adulto, gris y tonto