Lejonbruden
I skimrande bruddräkt så vit som en snö
står djurtämjarens dotter, en blomstrande mö
Hon tvingats att giva en främling sin hand
I morgon går färden till främmande land
Ren gästerna samlats men tid är det än
för Selma att träffa sin trofaste vän
och sorgsen hon gångar till lejonets bur
att taga farväl av sitt älskade djur
Hon lägger sig ner där hon förr varit van
och lindar sin arm kring dess böljande man
och skogarnas konung sin vildhet har glömt
när Selma hon smeker och viskar så ömt
Vi måste nu skiljas min bruddräkt du ser
Hav tack kära vän nu vi råkas ej mer
Jag tvingats att giva en främling min hand
I morgon går färden till främmande land
Du blickar så ömt du mig säkert förstår
Förlåt kära vän se jag torkar en tår
men hör hur min brudgum han ropar igen
Farväl nu för alltid min älskade vän
En kyss nu till avsked hon lejonet ger
men mannnen vid gallret nu lejonet ser
Med ens är dess saktmod och mildhet förbi
Det reser sig häftigt i fullt raseri
Den väldiga svansen nu svängningen tar
och Selma står dödsblek men fattning hon har
Att bedja och hota är fåfängt beslut
För dörren står djuret hon slipper ej ut
Kom hit med en bössa nu främlingen skrek
Ett skott ska väl ända den blodiga lek
Och dödstystnad härskar geväret han får
Han laddar nu, djuret hans mening förstår
Och lejonet rasar i fängslande bur
Vill Selma försvara men vet icke hur
Ett rytande skallar barmhärtige gud
i stycken slet lejonet främlingens brud
Och sedan det druckit den älskades blod
det lägger sig stilla med nedslaget mod
vid bleknande liket det väntar få tröst
en kula som mördande sårar dess bröst
La novia del león
En un vestido de novia resplandeciente tan blanco como la nieve
se encuentra la hija del domador, una doncella floreciente
Ella ha sido obligada a darle la mano a un extraño
Mañana partirá hacia tierras extranjeras
Los invitados se han reunido pero aún es temprano
para que Selma se encuentre con su fiel amigo
y tristemente camina hacia la jaula del león
para despedirse de su amado animal
Se acuesta donde solía estar acostumbrada
y rodea su brazo alrededor de su melena ondulante
y el rey de los bosques ha olvidado su ferocidad
cuando Selma lo acaricia y le susurra tan tiernamente
Ahora debemos separarnos, ves mi vestido de novia
Gracias querido amigo, no nos veremos más
He sido obligada a darle la mano a un extraño
Mañana partiré hacia tierras extranjeras
Me miras tan tiernamente, seguramente me entiendes
Perdón querido amigo, veo que seca una lágrima
pero escucha cómo mi novio llama de nuevo
Adiós ahora para siempre, mi amado amigo
Un beso de despedida le da a la leona
pero el hombre junto a la reja ahora ve al león
De repente su mansedumbre y ternura desaparecen
Se levanta violentamente en plena furia
Su enorme cola comienza a moverse
y Selma está pálida pero mantiene la compostura
Rezar y amenazar es una decisión inútil
Pues la puerta está cerrada, no puede escapar
¡Trae un rifle! grita el extranjero
Un disparo pondrá fin a este juego sangriento
Y un silencio mortal reina, él carga el arma
Ahora entiende la intención del animal
Y el león enloquece en la jaula
Selma quiere defenderse pero no sabe cómo
Un rugido retumba, misericordioso Dios
el león destroza a la novia del extranjero
Y luego de beber la sangre de su amada
se queda quieto, con el ánimo derrotado
junto al cuerpo desvanecido espera consuelo
una bala que hiere mortalmente su pecho