395px

Antes del Amanecer

Triakel

Innan Gryningen

Så kom du då till sist. Du var en främling
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.

Vi trodde du var användbar, till salu
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér
vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv
du fryser om vi inte griper in
du rör vid kroppar, hatar orättvisor
du bjuder älskande på moget vin.

Du stiger ut ur alla tomma gravar
du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan når.

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv: den spegel
som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.

Kom närmare. Bli kvar hos mig.
Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.

Antes del Amanecer

Así que finalmente llegaste. Eras un extraño
una figura mítica de la que había escuchado hablar.
Tantos habían pintado tus imágenes
pero más allá de las imágenes llegaste.

Creíamos que eras útil, para vender
escribimos tu nombre en nuestras banderas de guerra
construimos catedrales altas hacia el cielo
pero tú seguías descendiendo.

Eres un niño acostado en un suelo de tierra
te congelas si no intervenimos
tocas cuerpos, odias las injusticias
ey ofreces vino maduro a los amantes.

Sales de todas las tumbas vacías
eres un viento que dice: será primavera.
Vienes como un refugiado sobre las montañas
nos sigues a donde nadie más llega.

Eres la canción sobre la vida que olvidé
la verdad que traicioné día a día.
Me traicioné a mí mismo: el espejo
que escondí
lleva tus profundidades repentinas, tus rasgos.

Acércate. Quédate conmigo.
Se oscurece
y tal vez vuelva a amanecer de nuevo.
Tu vida me llevará. Escucho un mirlo
que canta la hora antes del amanecer.

Escrita por: Benny Andersson