Agur Xiberua
Sor lekua utzirik gazte nintzelarik
Parisen sartu nintzen kuraiez beterik.
Plazerez gose eta buruan harturik
behar nuela alegera bizi
bortzetan geroztik
nigar egiten dit
Xiberua zuri.
Agur Xiberua,
bazter guzietako xokorik ederrena.
Agur sorlekua,
zuri ditut ene ametsik goxoenak.
Bihotzan erditik
bortzetan elki deitadazut hasperena.
Zu utzi geroztik
bizi naiz tristerik,
abandonaturik;
ez baita herririk,
Paris ez besterik,
zu bezelakorik.
Palazio ederretan gira alojatzen
eta segur goratikaire freska hartzen
gain behera so eginik baitzait iduritzen
Orhin gainean nizala agitzen
baina ez dira hemen
bazterrak berdatzen
txoriak kantatzen!
Agur Xiberua...
Ametsa, lagun nazak ni Atarratzera
ene azken egunen han igaraitera
Orhiko txoriaren kantuz behatzera
barka ditzan nik eg¡n negarrak
hots, xiberutarrak
aintzinean gora
eskualdun bandera.
Agur Xiberua...
Adieu Xiberua
Quand j'étais jeune, j'ai quitté ma terre
Je suis arrivé à Paris, le cœur plein d'espoir.
Affamé de liberté, la tête pleine de rêves,
j'avais besoin de vivre joyeusement
Depuis ce jour-là,
les larmes me viennent
pour toi, Xiberua.
Adieu Xiberua,
le plus beau coin de tous les horizons.
Adieu terre natale,
j'y ai mes plus doux rêves.
Au fond de mon cœur,
je t'envoie un soupir de tristesse.
Depuis que je t'ai quittée,
j'ai vécu dans la mélancolie,
abandonné ;
car il n'y a pas de pays,
juste Paris,
aucun autre comme toi.
Nous sommes logés dans de beaux palais
et sûrement, on respire l'air frais.
En regardant en bas, j'ai l'impression
que je suis là-haut sur Orhi,
mais ici, il n'y a pas
les paysages familiers
et les oiseaux chantent !
Adieu Xiberua...
Rêve, ami, emmène-moi à Atarratze
pour passer mes derniers jours là-bas,
écouter le chant de l'oiseau d'Orhi,
que mes larmes soient pardonnées,
écoute, les Xiberuans
se lèvent en chantant
le drapeau basque.
Adieu Xiberua...