Mr Strix
Smalaste gossen som går i ett par skor,
har händerna hopslingrande fast han är för stor,
ser hjälplöst mot himlen,
tittar upp oförstått.
Tänkande, undrande, frågande, bevakande,
den hjälplösa vännen,
är min lillebror,
spegelgossen i min famn,
sitter och spelar boll i hamn.
Fjärilslätta, känslosvaga, viljestarka,
välklädda gossen i kläderna små,
går på gatan, trippar på tå,
blasé på livet, trött på allt,
kalla honom Mr Strix.
Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix.
- Jag minns Strixen som liten och då var jag övertygad.
Gossen på scenen kliver fram,
tar händerna från fickan,
blir en annan man,
aktör och aktris lever utanför.
Timglastiden rinner förbi,
Strixen går och visslar tidevi, tidevi.
Han är på gott humör,
ursäkta jag stör,
är det en bra interiör.
Kyrkklockorna ringer för bröllop utanför,
vem är det han har med sig tills han dör,
den mannen är tokig han är vulgär,
kalla honom Mr Strix.
Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix.
Strixen flanerar,
Strixen promenerar,
i slängkappa och slokhatt Strixen passerar,
gör, gör, förför.
Gick generalen på restaurant Cecil i blått,
skrynkelfri från tå till topp,
skulle folk samlas i ring för att se glädjen,
lyckan flyta kring.
Men nu är de så att om Strixen gå,
har han alltid fyra stora jättar,
små i huvudena,
bära honom omkring på sammetsduk.
Mästaren fäller stora, grova kommentarer snabbt,
folk som lärlingar snappar och är på vakt,
skorna kan bli skitiga, usch och fy,
kalla honom Mr Strix.
Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mr Strix, Mar Strix, Mr Strix.
Ouj!
La, la, la, la, la, la, la...
Sr. Strix
El chico más pequeño que camina en un par de zapatos,
con las manos entrelazadas aunque sea demasiado grande,
mira indefenso hacia el cielo,
mirando hacia arriba sin entender,
pensativo, preguntándose, cuestionando, observando,
el amigo desamparado,
es mi hermanito,
el chico reflejo en mis brazos,
sentado jugando a la pelota en el puerto.
Ligeramente frágil, emocionalmente débil, fuerte de voluntad,
el chico bien vestido con ropas pequeñas,
camina por la calle, camina de puntillas,
aborrecido de la vida, cansado de todo,
llámenlo Sr. Strix.
Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix.
- Recuerdo a Strix cuando era pequeño y entonces estaba convencido.
El chico en el escenario avanza,
saca las manos de los bolsillos,
se convierte en otro hombre,
actor y actriz viven fuera de sí.
El tiempo del reloj de arena pasa,
Strix camina y silba 'tidevi, tidevi'.
Está de buen humor,
perdón por molestar,
¿es una buena escenografía?
Las campanas de la iglesia suenan por una boda afuera,
¿con quién está hasta que muera?,
ese hombre es loco, es vulgar,
llámenlo Sr. Strix.
Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix.
Strix pasea,
Strix camina,
con capa y sombrero caído Strix pasa,
hace, hace, seduce.
¿Fue el general al restaurante Cecil de azul?,
sin arrugas de pies a cabeza,
la gente se reuniría en círculo para ver la alegría,
la felicidad flotar alrededor.
Pero ahora resulta que si Strix se va,
siempre tiene cuatro grandes gigantes,
pequeños de mente,
que lo llevan en una tela de terciopelo.
El maestro suelta comentarios grandes y toscos rápidamente,
la gente como aprendices captan y están alerta,
los zapatos pueden ensuciarse, ¡qué asco!,
llámenlo Sr. Strix.
Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix, Sr. Strix.
¡Puaj!
La, la, la, la, la, la, la...