395px

En los pasos de los padres

Ultima Thule

I fäders spår

Gustav Eriksson var namnet, med vase på min sköld.
Jag fäktades mot Kristian då i fångenskap jag föll.
Med bojorna var veka och till frihet jag var snar,
Jag färdades till Sverige och de vänner som fanns kvar.
Min fader dräpte dansken; då i Stockholm flyter blod.
Med hämnd i håg och sinne jag det illdåd så besvor.

Här är bragden och de orden som fanns kvar:
"I fäders spår för framtid segrar"
Här är kungen Gustav Vasa som oss gav:
"I fäders spår för framtid segrar"

Farofylld var färden; ja ett äventyr det var.
I Dalarna jag sökte finns folk oss till försvar.
Jag gömd och dold för dansken bland god och ondsint själ,
Förklädd i kök och lada mig det folket hålla kär.
Men till uppror där var tvekan så mot väster gick min färd.
Väl kommen opp till sälen var dock vänner hamn i häl.

Det var Engelbrekt och Lars utifrån Kettilbo
Som jagat i mitt spår utan rast och utan ro.
Så begynner där den resning som oss sedan frihet gav.
Fast hårt vårt regemente, detta arvet nu vi har:
Ett språk det er förenar och ett land det enat är.

Ett Sverige som trots strider mot framtid folket bär.

En los pasos de los padres

Gustav Eriksson era el nombre, con mi escudo en alto.
Luché contra Kristian y caí prisionero.
Las cadenas eran débiles y pronto fui libre,
Viajé a Suecia y a los amigos que quedaban.
Mi padre mató al danés; en Estocolmo corre sangre.
Con venganza en mente, juré ese acto vil.

Aquí están los actos y las palabras que quedaron:
'En los pasos de los padres para futuras victorias'
Aquí está el rey Gustav Vasa que nos dio:
'En los pasos de los padres para futuras victorias'

La travesía estuvo llena de peligros; fue toda una aventura.
En Dalarna busqué gente para defendernos.
Escondido de los daneses entre almas bondadosas y malvadas,
Disfrazado en cocina y granero, ese pueblo me tiene en alta estima.
Pero la duda surgió en la rebelión, así que me dirigí al oeste.
Al llegar a Sälen, encontré amigos al fin.

Fueron Engelbrekt y Lars de Kettilbo
Quienes me persiguieron sin descanso ni tregua.
Así comienza la rebelión que nos dio la libertad.
Aunque duro nuestro regimiento, ahora tenemos esta herencia:
Un idioma que nos une y una tierra que está unida.

Un Suecia que a pesar de las luchas lleva al pueblo hacia el futuro.

Escrita por: