395px

Carta de despedida

Ultima Thule

Sista brevet hem

Ett sorgens brev jag skriver med hans av ålder trött.
Min kära ändat färden och åter hemåt vänt.
Hon var en rosig blomma uti den gröna vår,
Men tårar henne följt alltsen vi for.
Jag minns den frukt hon gav mig från er apel utanför;
Ett frö hon bar med sig hemifrån.
Det vårdträd som hon vaktat nu växt och burit frukt.
Den skörden blev min sorg och hennes slut.

Svar och blek; en viskning:
Är jag kommen hem igen?
Så går hon bort min älskling och reser åter hem
Ett leende av lycka:
Jag är hemmavid igen.
Så far hon bort min älskling och får ro.

Över havet gick vår resa; här i väster fanns vårt mål.
Jag kunde inte ana hennes lidande och kval.
Jag trodde allt blir bättre, tiden läker alla sår.
Säkert står hon leende en dag.
Jag sett hon stått vid stranden med blick i fjärran fäst.
Hur tårar utan längtan stal all kraft ut hennes bröst.
Men ej hjärtat hastigt brister när så saknad sakta tär,
Ett hjärta blöder sakta, tynar bort.

Carta de despedida

Una carta de tristeza escribo con su cansancio de edad.
Mi querida ha terminado el viaje y vuelve a casa.
Ella era una rosa floreciente en la verde primavera,
Pero las lágrimas la siguieron mientras nos íbamos.
Recuerdo la fruta que me dio de su manzano afuera;
Una semilla que llevaba consigo desde casa.
El árbol que ella cuidó ahora ha crecido y dado frutos.
Esa cosecha se convirtió en mi tristeza y su final.

Pálida y tranquila; un susurro:
¿He vuelto a casa otra vez?
Así que se va mi amor y regresa a casa
Una sonrisa de felicidad:
Estoy de vuelta en casa otra vez.
Así que se va mi amor y encuentra paz.

Nuestro viaje fue sobre el mar; aquí en el oeste estaba nuestro destino.
No podía imaginar su sufrimiento y dolor.
Pensé que todo mejoraría, el tiempo cura todas las heridas.
Seguramente ella estará sonriendo un día.
La vi parada en la orilla con la mirada perdida en la distancia.
Cómo las lágrimas, sin anhelo, le robaban toda la fuerza de su pecho.
Pero el corazón no se rompe repentinamente cuando la añoranza lentamente consume,
Un corazón sangra lentamente, se desvanece.

Escrita por: