395px

Vendimos nuestras tierras

Ultima Thule

Vi sålde våra hemman

Vi tänkte att förljuva det sista livets slut,
Liksom att komma längre, än Herren stakat ut.
Vi reste ifrån Sverige med något övermod,
Vi kände ej det öde därute förestod.

Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut,
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut.
Han kommer ändock åter när våren skrider fram,
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland.

Det talas och det skrytes: "Här skall ni må så väl,
Här skall er intet fattas till kropp ej heller själ".
Men man fick snart nog finna, hur man bedragen var,
När hungern börjar komma, som ej ens livet spar.

Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut,
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut.
Han kommer ändock åter när våren skrider fram,
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland.

Och när vi hade seglat en vecka eller två,
Ett mörker däcket höljde och bredde sig därpå;
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller gå.
Det var en gruvlig plåga för stora och för små.

Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut,
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut.
Han kommer ändock åter när våren skrider fram,
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland.

En fader måste bära sitt barn på däck till slut,
Och det från skeppet kasta i vida havet ut.
Det måtte säkert tagit hans sinne ganska svårt.
Ty döden genast klappade på fadershjärtat slut.

Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut,
Som fågeln bortflyger när sommaren är slut.
Han kommer ändock åter när våren skrider fram,
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland.

Nej vi får aldrig skåda vårt kära fosterland.

Vendimos nuestras tierras

Pensamos en alegrar el final de nuestras vidas,
Como llegar más lejos de lo que el Señor había marcado.
Partimos de Suecia con algo de arrogancia,
No sabíamos el destino que nos esperaba allá afuera.

Vendimos nuestras tierras y luego partimos,
Como el pájaro que vuela lejos cuando el verano termina.
Él regresa de todos modos cuando la primavera avanza,
Pero nunca podremos ver nuestra querida patria.

Se habla y se presume: 'Aquí vivirán tan bien,
Aquí no les faltará nada ni al cuerpo ni al alma'.
Pero pronto descubrimos cómo nos engañaron,
Cuando el hambre comienza a llegar, sin piedad siquiera por la vida.

Vendimos nuestras tierras y luego partimos,
Como el pájaro que vuela lejos cuando el verano termina.
Él regresa de todos modos cuando la primavera avanza,
Pero nunca podremos ver nuestra querida patria.

Y cuando habíamos navegado una semana o dos,
Una oscuridad cubrió y se extendió sobre la cubierta;
No podíamos vernos, apenas respirar o caminar.
Fue un terrible tormento para grandes y pequeños.

Vendimos nuestras tierras y luego partimos,
Como el pájaro que vuela lejos cuando el verano termina.
Él regresa de todos modos cuando la primavera avanza,
Pero nunca podremos ver nuestra querida patria.

Un padre tuvo que llevar a su hijo a la cubierta al final,
Y arrojarlo desde el barco al vasto mar.
Seguramente le afectó mucho su mente.
Porque la muerte golpeó de inmediato el corazón del padre.

Vendimos nuestras tierras y luego partimos,
Como el pájaro que vuela lejos cuando el verano termina.
Él regresa de todos modos cuando la primavera avanza,
Pero nunca podremos ver nuestra querida patria.

No, nunca podremos ver nuestra querida patria.

Escrita por: