Kronan, Äpplet Och Svärdet
En dag gryr upp en natt förgår
Tre master där mot himmel når
Med vind for fram för fosterjord
Kraft i skott med eld i blod
Tidig juni hon Öland når
Ser Svärdet tryggt på avståand går
Det blåste upp det nalkas storm
Flottan nu för slag tar form
Ingen platz där finns att sörja
Aldrig rosor på en grav
Inga minnen om en sista tid
Tårar faller och blir kvar
Över haven hörs en viskning
Tusen själars sista hamn
I djupet där din vila
Av vågor smeks din kalla hand
Creutz där lämna Landstorts tänk
Söka lä som udden skänkt
Men högt i vind där Tromp for fram
Nådde först läts trygga famn
Attack och gir när skottet går
Men gir för snäv knäcker stäv och rår
Snart tusen man i havest grav
Ingen platz där finns att sörja
Aldrig rosor på en grav
Inga minnen om en sista tid
Tårar faller och blir kvar
Över haven hörs en viskning
Tusen själars sista hamn
I djupet där din vila
Av vågor smeks din kalla hand
Nu Kronans krut sågs lågor ta
Då skrov försvann i en krevad
Hon sjönk och mötte ödest lott
Nu havet liv och skatter fått
Svärd för konung kämpa stred
Men mast tog skott och föll så ner
Som dessa folk som dessa män
Döden kvar som sista vän
Ingen platz där finns att sörja
Aldrig rosor på en grav
Inga minnen om en sista tid
Tårar faller och blir kvar
Över haven hörs en viskning
Tusen själars sista hamn
I djupet där din vila
Av vågor smeks din kalla hand
Över haven hörs en viskning
Tusen själars sista hamn
I djupet där din vila
Av vågor smeks din kalla hand
Kronan, la Manzana y la Espada
Una mañana amanece una noche desaparece
Tres mástiles alcanzan el cielo
Con el viento a favor hacia la tierra de acogida
Fuerza en disparos con fuego en la sangre
A principios de junio llega a Öland
Ve la Espada alejarse con seguridad
El viento se levantó, se acerca la tormenta
La flota ahora toma forma para la batalla
No hay lugar para lamentar
Nunca hay rosas en una tumba
Sin recuerdos de un último tiempo
Las lágrimas caen y permanecen
Sobre los mares se escucha un susurro
El último puerto de mil almas
En lo profundo donde descansas
Tu fría mano es acariciada por las olas
Creutz deja los pensamientos de Landstorts
Busca refugio como la punta ha dado
Pero alto en el viento donde Tromp avanzó
Alcanzó primero el abrazo seguro
Ataque y giro cuando la bala se dispara
Pero el giro demasiado cerrado rompe el mástil y el timón
Pronto mil hombres en la tumba del mar
No hay lugar para lamentar
Nunca hay rosas en una tumba
Sin recuerdos de un último tiempo
Las lágrimas caen y permanecen
Sobre los mares se escucha un susurro
El último puerto de mil almas
En lo profundo donde descansas
Tu fría mano es acariciada por las olas
Ahora la pólvora de la Corona se convierte en llamas
Cuando el casco desapareció en una grieta
Ella se hundió y encontró su destino
Ahora el mar tiene vida y tesoros
La espada luchó por el rey
Pero el mástil recibió un disparo y cayó
Como esta gente, como estos hombres
La muerte sigue siendo la última amiga
No hay lugar para lamentar
Nunca hay rosas en una tumba
Sin recuerdos de un último tiempo
Las lágrimas caen y permanecen
Sobre los mares se escucha un susurro
El último puerto de mil almas
En lo profundo donde descansas
Tu fría mano es acariciada por las olas
Sobre los mares se escucha un susurro
El último puerto de mil almas
En lo profundo donde descansas
Tu fría mano es acariciada por las olas